Första passet gjort…

Publicerat: 26 oktober, 2014 i Uncategorized

sore hands

Nu har jag gjort mitt första arbetspass sedan operationen. Äntligen! Jag visste redan innan att det skulle slita hårt på mina händer och jag hade helt rätt. Tack och lov har jag världens schystaste kollegor som tagit på sig själva att ge mig en liten mjukstart. Jag fick definitivt jobba häcken av mig under gårdagen, men jag slapp tunga lyft och knepiga grepp. Det uppskattades verkligen från tårna och ut i fingerspetsarna. Trots detta var jag rejält trött i handlederna och händerna när jag bäddade ner mig i joursängen på jobbet igår kväll. Egentligen är det ett under att jag inte däckade direkt jag la ner huvudet på kudden, men tyvärr fortsatte mina problem med att sova och jag låg och slumrade till och från hela natten. Jag tittade på klockan femtioelva gånger och var gång hade det gått en halvtimme som mest. Till viss del berodde det nog på att jag hörde att någon var vaken och förväntade mig att få en kallelse att hoppa i jobbtofflorna och göra skäl för lönen men till större delen berodde det på samma obskyra anledning till att jag inte sover på nätterna som vanligt. 

Idag fick jag ta hand om ett annat barn och den här dagen har således varit full av lyft, vridningar, stöttande och annat, något som verkligen märks i mina händer. Ja, båda händerna. Jag upptäckte idag att jag gärna överkompenserar med högern för den svagare vänstern, men det är egentligen jäkligt korkat gjort då jag ännu inte fått tillbaka full styrka i högern efter operationen den genomgick i våras. Spännande värre. Jag hade tänkt handla rätt rejält på vägen hem men nöjde mig med att köpa lite juice, kattmat och bröd. Resten får vänta tills i morgon. Det fanns inte en chans att jag skulle kunna hålla i cykelstyret med mer tyngd på det än så. Det är förresten det svåraste hittills idag. Att cykla, menar jag. För i helvete vad svårt det är att hålla i cykelstyret när handen bultar och inte vill greppa ordentligt i den vinkeln mitt cykelstyre är i. Men, men, det löser sig nog allt efter. Med lite träning går allt.

Jag har tvättstuga ikväll men det fanns inte en chans att jag tänkte bära ner – och upp – allt själv. Det behövde jag inte heller. En blick på mig när jag bar in matkassen efter jobbet fick Mini-Belse att erbjuda sig att hjälpa mig senare på kvällen. Han är verkligen bra på det viset. Han stannade visserligen inte kvar nere i tvättstugan medan jag fixade och donade men han bad om en tid då vi måste gå ner och hämta saker så att jag skulle slippa bära upp saker. Att han skrattade åt mig då jag använde bägge händerna till att få upp låsvredet (ni vet, ett sådant där med en nyckel utifrån och ett vred inifrån) är väl något jag får ta… eller hämnas för vid ett senare tillfälle…

Om en timme ska jag ner i tvättstugan och hämta upp det lilla som är kvar där, sedan ska jag krascha i säng. Det var bra länge sen jag kände mig så här slut. Så fånigt. Ett enda arbetspass, om än ett som sträckte sig över ett dygn, och jag är färdig att däcka. Det känns inge vidare, faktiskt. Jag får vila upp mig i morgon, sen är det bara att ge järnet igen. Jag har några kortare pass i början av veckan och jobbar sedan hela helgen. Tills dess borde händerna vara i bättre skick än nu. Lite vanare vid att ta i och så. Det blir nog bra det här. Till slut.  

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s