Vad händer nu?

Publicerat: 15 september, 2014 i Uncategorized
politik sossar

 

Sverige gick till val igår och idag verkar ett regeringsskifte vara i faggorna. Jag skriver verkar eftersom inget någonsin är som det verkar. Röstfördelningen gick i det stora hela som förväntat, även om det naturligtvis blev ett och annat höjt ögonbryn åt de förlorade eller vunna rösterna. Den intensiva kampanj som förts av Fi gjorde att jag blev förvånad då deras röstantal hamnade så pass lågt som det gjorde. Jag var nog inte den enda som trott att de skulle bli ett av riksdagspartierna. Jag önskar att jag kunde säga att jag är ledsen över att de inte är det, men då skulle jag ljuga. Partiet behöver få ordning på sitt innan de ger sig djupare in i leken. Som det ser ut idag är det alldeles för rörigt och de har alldeles för många tunna grenar ute för att de ska ha en stabil grund. Åh, de leds av en luttrad politiker men i ärlighetens namn tycker jag inte att hon gjort speciellt väl ifrån sig i debatterna. Inte verkar de heller ha någon annan som vet vad den gör som kan kliva fram, vilket gör att det känns som ett väldigt sårbart parti som behöver växa i skorna de bär.

Moderaterna har drabbats hårt av det här valet. Hårdare än många förstår. Inte nog med att de förlorade valet och måste kliva ner som ledare av det land de styrt under de senaste åtta åren, utan de förlorade även Fredrik Reinfeldt, en oerhört duglig politiker. Vad jag än må tycka om den politik han framfört som partiledare och statsminister så går det inte att sticka under stol med att han är skicklig som få. Jag är fullt medveten om att han personligen blivit nidingen som allt dåligt i landet skylls på, men den hur man än vänder och vrider på det vet vi i grunden inte vad han röstat för eller emot under deras diskussioner. Han är däremot sitt partis ledare och statsminister och måste leda sig och sina allierade i det de beslutat. Och nej, jag är inte så naiv att jag inte tror att han till större delen instämde i deras beslut. Han har trots allt valt den politiska inriktningen. 

Som om förlusten av Reinfeldt inte är nog tung för partiet så har dessutom Anders Borg valt att lämna politiken. Många hade nog trott att han skulle kandidera till partiledarepositionen men han har alltså valt en helt annan linje. Jag vet att många drabbats hårt av den ekonomiska politik han fört och ogillar honom på grund av det, men det är ändå först nu vi ser vilket enormt arbete han lagt ner för att hålla landet på fötter. Tro inte att jag försvarar de ökade klasskillnaderna eller den försämring av sjukreglerna, det gör jag inte. Jag tycker att det behövdes en förändring men jag tycker personligen att den borgliga sidan inte skött hanteringen av det speciellt bra. De hade behövt gå igenom allt bättre och täppt till alla springor som drabbat de som verkligen inte behöver eller orkar bli ytterligare offer i den karga verkligheten det innebär att vara sjuk. Ändå hävdar jag att Anders Borg inte bara är en förlust för moderaterna utan även för resten av landet. Han må ha varit del av reformerna kring sjukreglerna, men han är samtidigt mannen vars jobb räddade Sverige från en djup ekonomisk kris. Erkänner man inte det har man ingen eller liten insyn i världsekonomi och den betydelse det har för den inhemska ekonomiska situationen.Punkt. 

Jag tänker dock inte påstå att Moderaterna är de största förlorarna i detta val. Nej. Förlorarna är folket. 

Den röda sidan vann. Regeringsskiftet som så många eftersökt är ett faktum. Men vad händer egentligen nu? Sossarna har valt bort sin gamla oppositionsparhäst V som samarbetspartner och söker sig hellre mot partier som tidigare ansetts ha så fundamentalt annorlunda ideologier jämfört med dem själva att de placerats i motståndarblocket. Och vill de? Är deras kraftiga nekanden till en sådan konstellation ett spel för gallerierna? FP och C. I en regering tillsammans med S och MP? Det är nästan så att man baxnar! Eller är det verkligen det? Är blockpolitiken verkligen så stark idag att partierna står på motsatta sidor? Jag skrev här om dagen att partiernas bas alltmer börjar likna varandra och att det endast är i spetsfrågorna som det avgörs vilken ideologi man vurmar för. Om nu V och SD (jag återkommer strax till dem), de två allra yttersta partierna, inte finns med i beräkningen är det egentligen inte speciellt mycket som hindrar att S samarbetar med något av de andra partierna i riksdagen. Inte ens moderaterna. För säga vad man vill, alla partier finns till för folkets väl och spänner man siktet ditåt bör man kunna samarbeta oavsett vilken färg partiet råkar ha. Nu tror jag inte att det blir en lätt uppgift att få till något liknande och jag är tyvärr inte helt säker på att Stefan Löfvén är rätt person att göra det, men det ska bli intressant att se hur han går till väga för att försöka få fram något hållbart. Just nu verkar det mest som att han försvårar sitt/regeringens framtida arbete, men kanske är han och hans rådgivare bättre strateger än jag och ser en lösning som inte framträder tydligt för mig? Och om man samarbetar över de tidigare blockgränserna, vem ska då agera syndabock då man inte gör så stora förändringar som folket önskar?

SD ja. Vad säger man egentligen om deras valresultat? En stor del av mig vill skrika högt av frustration medan en mindre del av mig inte är förvånad. Jo, över den höga siffran men inte över att de ökade. Skrämselpropaganda i slutskedet hjälper inte mycket då det tas för just skrämselpropaganda och motarbetning. Jag tror dock inte att alla som röstat på SD är rasister. Istället är de missnöjda och oroliga över frågor som de upplever att de andra partierna skyggar för. I alla fall hoppas jag att så är fallet. Jag vet dock inte riktigt vad som krävs för att de ska förstå att de – trots att de själva inte är rasister – ändå valt att låta en bunt rårasister representera dem i viktiga frågor. Och i ärlighetens namn, en hel de av deras representanter som figurerat i media lämnar en hel del i retorik, slutledningsförmåga och snabbtänkthet att önska. Är det verkligen det folket som röstat på dem tänkt sig? Jag vill inte tro det.

Hur hanterar man alltså SD? Jag är av den personliga åsikten av att vi skjutit oss själva i foten som vägrat ha med dem att göra. Missförstå mig rätt, jag tycker verkligen inte att de ska ha med viktiga beslut att göra. Men släpp in dem i de mer vardagliga göromålen. Visa upp dem i gråa, trista sammanhang. Låt deras representanter bli synliga även under andra tider än bara vid valsituationer. Ta bort mystiken kring dem. Låt dem paradera de där okunniga, svamlande nötterna de samlat på hög runt om i landet. Låt fler än Jimmy Åkesson och hans närmsta hejdukar yttra sig i media. Tvinga dem att stå för sin nolltolerans mot rasism. Bara det borde tömma partiet snart nog. 

Jag förstår att detta känns kontraproduktivt då vi är många som vill ha bort detta främlingsfientliga parti ur riksdagen, men faktum är att vi lever i en demokrati och hur vi än vänder och vrider på det valde 12.9 % – 700 000 väljare – att lägga sin röst på SD. Som sagt, håll dem borta från det viktiga jobbet men släpp för all del in dem i den grå vardagen och tvinga dem att visa färg. Låt dem skjuta sig själva i foten. Belys, genomlys och upplys. Och hoppas på att de övriga partierna tar tag i frågorna som gjort att SD fått symbolisera folks missnöje.

Frågan kvarstår; Vad händer nu?

När var det senast så här osäkert efter ett val? 

Annonser
kommentarer
  1. Ullrika skriver:

    Jag tror det blir bra det här. Jag röstar ju för Alliansen (Centern) men har förhoppning om att Löfven kan knyta ihop den här säcken. Gällande SD är jag ju av den åsikten att det inte hade spelat nån roll vad vi hade gjort… den som vill rösta SD gör det, oavsett hur lite eller mycket eller bra vi argumenterat eller hur mycket vi visat att vi förstår eller föraktar så har den som röstar SD redan bestämt sig. Ju mer vi ”kämpar”, ju mer bestämda blir dem. Att inte bry sig alls är iaf det som tar minst energi…

    • ~Sol~ skriver:

      Jag känner mig inte lika säker på att han fixar det. Jag hoppas, men är han tillräckligt bevandrad i politiken för att kirra en sådan stor sak? Eller är det kanske så att hans oerfarenhet är precis det som gör att han går vinnande ur detta? Mycket känns osäkert just nu. Något jag däremot vet är att jag inte vill ha ett omval. Det skulle tyvärr gynna SD mer än någon annan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s