Update

Publicerat: 15 september, 2014 i Uncategorized

effektivitet

Sju dagar sedan operationen och jag är fortfarande väldigt rörlig i fingrarna. Så pass att jag måste påminna mig själv om att göra övningarna läkaren beordrat. Det kan inte hjälpas att det känns fånigt att göra något som inte ens känns, men so be it. Jag tänker knappast riskera att sumpa rörligheten i handen för att några få, enkla rörelseövningar känns fåniga. Punkt. 

Igår lyckades jag med det svåraste av allt. Jag fick på mig min bh utan hjälp! Nu kanske detta inte är ett sådant svårt moment för alla men själv har jag ganska stora putor som ska hållas på plats och sedan en ganska omfångsrik rygg att fästa bh-bandet runt, då blir det lätt lite bökigt. Men igår funkade det! Idag också, för den delen. Skönt det, med tanke på att Vikingen drog iväg på något möte innan jag kommit ur duschen. Det hade varit ganska surt om det inte funkat lika bra som igår då. Visst, det är bökigt, men huvudsaken är att det går. 

Gällande de övriga kläderna så går det ganska bra. Byxknappar kan vara ett aber ibland men med mycket jäklar anamma och min nya lärdom om att inte vrida på handleden då jag ska knäppa dessa knappar funkar det i regel ändå ganska bra. Visst har det hänt att jag helt enkelt inte orkat böka med det och istället bett Vikingen om hjälp, men då en gång är ingen gång så räknas det inte. Alls. Jag kan leva med den tanken. 

Någon som däremot verkar ha svårt att leva med att jag är handikappad är Vikingen. Han muttrar ofta om det där obefintliga sambokontraktet i vilket det inte stod att jag skulle bli ett hjälplöst våp så snart vi flyttade ihop, räknar upp förra operationen, ryggskottet och den senaste operationen som exempel på hur hjälplös och beroende jag blivit och mumlar sedan något om att han minsann inte förstår hur han ska stå ut. Utöver det retas han i det stora hela konstant med mig. Försöker jag göra något själv först är inte det bra då jag ju faktiskt har hjälp till hands och ber jag om hjälp innan jag försökt själv himlar han med ögonen, flinar och retas om hur illa jag skulle klara mig på egen hand. Allt detta är med glimten i ögat, men vad fan?!? 

Nåja, jag duschar, klär på mig, lagar mat, städar, fixar, skriver, kan greppa lätta saker och tar mig faktiskt igenom tillvaron hyfsat bra redan nu, så jag hyser stora förhoppningar om att jag kommer att vara helt självgående om några dagar. Det känns otroligt bra. Något som också känns bra är att jag numera bara känner av operationssåret då jag är oförsiktig och glömmer mig. Jag kan inte vinkla handen hur jag vill ännu och det är jäkligt dumt att försöka lyfta/öppna saker med just den handen. Det är dock något man lär sig rätt fort och därför sker denna glömska oförsiktighet ganska sällan. Men nå. Så har jag det. Hur har ni det?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s