En resa

Publicerat: 24 juli, 2014 i Uncategorized

I ett fotosammanhang fick jag temat resa att tolka fritt som jag ville. Det fick mig att fundera en hel del, vilket är anledningen till att det tog mig flera dagar innan jag lämnade mitt bidrag i sammanhanget. Resa. Vilket ord. Så många tolkningar, så många val. Min allra första tanke gick förstås till de två resorna jag gjort nyligen. Jag har så många bilder från Spanien att jag hade kunnat spamma sönder alltihop. Bilderna från Helsingborg är inte fullt lika många men valen är nog ändå precis lika varierande. Men nej. Den sortens resa kändes plötsligt underordnad andra sorters resor.

Resa 3

Den första bilden var given. Den symboliserar en sorts resa jag ägnar mig åt ofta, ofta och som berikat mitt liv på ett sådant vis att jag idag kan känna mig trygg och självsäker i situationer och på platser jag aldrig varit tidigare. Den dörr jag gläntar på varje gång jag öppnar en bok är som en hel vindbrygga i mitt inre. Det är nästan så att jag hör rasslet av kedjor när jag vänder första bladet. Vindbryggan fälls ner och jag får möjlighet gå/springa/rusa ut i det nya äventyret. Orden är stigar, gatstenar, broplankor, båtdurkar och vingar allt i ett. Världen ligger öppen för mina fötter.

Resa 2

Nästa bild var av en annan art. Resan blev nu en alla går igenom. Livet själv. Barndomen med all den nyfikenhet och upptäckarlust som genomsyrar våra första år. Allt är nytt, allt har potential och inget är omöjligt. Återigen ligger världen för fötterna. Åren går, perspektivet förändras. Att vara mitt i livet innebär att ha erfarenhet och upplevelser i bagaget. Det finns igenkänningsfaktorer och man har byggt upp begränsningar. Ändå har allt fortfarande potential. Är fortfarande möjligt. Det krävs bara lite mer ansträngning för att komma dit. Åren går och vet ni? Allt är fortfarande möjligt. Erfarenheterna och upplevelserna är fler, huden rynkigare och benen långsammare men allt är fortfarande möjligt.  

DSCN2372

Detta är min sista bild. Den kan väl egentligen räknas till samma sort som de bilder jag pratade om tidigare men ändå säger den mig så otroligt mycket mer. Den talar om likheter, skillnader, närhet, avstånd, kulturer, seder, traditioner,  och – framför allt – människor. Jag inser nu när jag skriver att jag har ett eget tema mitt i resetemat för återigen ligger världen där och bara väntar. Jag ser även en enighet jag önskar fanns på riktigt. Flaggor står på rad intill varandra, stolt fladdrande i vinden, tillsammans så som människor borde vara. Det är en början. Ett steg i rätt riktning. En resa utan dess like. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s