Domen

Publicerat: 17 juli, 2014 i Uncategorized

stödstrumpor

 

Tack och lov ser finns det även andra modeller än just dessa….

Jaha. Jag har något förhöjt blodtryck och en satans massa vätska i kroppen. Där ser man. Det är ju inte någon direkt överraskning då jag alltid legat precis på övre gränsen för vad som anses vara ett normalt blodtryck och mina fötter ser ut som badbollar varje kväll, men ok. Jag har ödem och lite högt undertryck. Vad gör jag åt det då?

Läkaren (inte min vanliga) tyckte visserligen att de bilder jag visade henne bevisade att jag binder ovanligt mycket vätska och hon förstod till fullo att det måste vara oerhört jobbigt och att jag faktiskt knappt kan stå på, än mindre springa omkring på jobbet eller få på mig skorna med de där vattenmelonerna som hotar att spricka men vet ni? Därefter gick våra åsikter isär. Jag tyckte naturligtvis att det måste gå att göra något åt och jodå, jodå, det gick det… men…. det tänkte hon inte hjälpa mig med. 

Say what?!? 

Nej. Hon förstod verkligen att det måste vara jättejobbigt och till och med att det troligen gör ganska ont när man belastar fötterna då de är svullna, men jag får helt enkelt nöja mig med att brotta in fötterna i ett par stödstrumpor och hålla dem högt så ofta jag kan. På riktigt? Min undran varför fick till svar att jag kan bli beroende av vätskedrivande. Att jag svettas med krokodiltårar istället för de små, små mikroskopiska droppar andra utsöndrar då de råkar titta på något som kan verka ansträngande hade också med ansamlingen vätska under huden att göra (att jag aldrig ens snuddat vid tanken är smått absurd, men så är det), men inte ens att jag satt där och orsakade pölar på golvet efter att ändå ha suttit stilla i väntrummet i minst en kvart spelade någon roll. Svaret var ändå nej.  Ummmm…? Alltså. Jag gillar inte tabletter eller mediciner. De sömntabletter jag får utskrivna och som jag egentligen behöver ta ganska ofta räcker i ett år innan jag förnyar receptet. En kartong på 50 tabletter. I år. Jag tar alvedon och andra värktabletter så sällan som möjligt. Eftersom det inte finns några migräntabletter som funkar bra på mig låter jag bli att ta några andra bara för att ‘ha något att ta’. Jag får visserligen symbicort som jag måste ta när astman slår till framåt hösten och när pollenet är som värst, men i övrigt har jag inget jag behöver ta. 

Allt detta ser hon på datorn. Allt detta läser hon sig till då jag förklarar att jag verkligen inte tycker om att ta mediciner i onödan och därför inte gör det och att det faktiskt gått jäkligt långt innan jag över huvud taget går till en läkare så är hon nu bara snäll och hjälper mig på ett mer konkret sätt än att tala om för mig att jag ska brotta ner fötterna i tvångsstrumpor, sitta med fötterna högt och vila dem så ofta som möjligt – två utav tre jag skulle ha väldigt svårt att göra då jag jobbar rätt mycket just nu – och att jag skulle vara jäkligt nöjd med den minsta möjliga förpackningen så att jag kunde tappa ur all överproducerad vätska ur kroppen i alla fall en gång i veckan. Ändå tvekar hon. Sa jag förresten att hon pratade finlandssvenska? Tänk dig att bli nekad något du verkligen känner att du behöver av mumintrollet…

Hon tänkte tack och lov om. Om det berodde på det lite förhöjda blodtrycket (den sorten jag fick hjälper till att sänka förhöjt tryck)  eller inte kan bara hon svara på, men när hon kollat mitt blodtryck skrev hon ut en förpackning med 100 vätskedrivande tabletter med en reservation och en dubbelkoll om att jag förstod hur farligt det är att ta vätskedrivande varje dag. Det är lugnt. Jag tänker tappa ur mig ordentligt i två dagar och sedan se vad som händer. Det finns inte en chans att jag vill bli beroende av något, vad det än må vara. Jag vet ju dessutom att jag inte alls sväller på samma vis då temperaturen är mer human. Denna förbannade värme förstör mig inifrån och ut. 

Nu har jag alltså medicin att ta till då det blir överjävligt, stödstrumpor ska införskaffas snarast, jag ska undvika salt, lakrits och tobak, tänker  införskaffa en ny handskena till den opererade handen ska förresten också införskaffas (mest för att jag ska låta bli att vinkla handen i 90° eller mer när jag sover då det svider och ömmar som fan i ärret dagen efter jag gjort så) och sedan borde jag vara fit for fight igen ganska snart. Hurra för mig, liksom. 

Annonser
kommentarer
  1. Kipsan skriver:

    Du glömde en sak på attgöralistan – besöka din riktiga doktor när hen är åter igen. För ja, du ska dit igen. Och kanske ännu en gång. Det höga blodtrycket och den enorma vätskeansamlingen är inte att leka med. Det borde till och med ett mumintroll fatta.

    • ~Sol~ skriver:

      Jag tänkte att jag ändå kommer att kolla upp blodtrycket igen då jag träffar läkaren som ska operera mig, vilket är ganska snart. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s