Kronborg

 

Den gången för fyra år sedan när jag tog färjan över till Helsingör såg jag längtande på Kronbergs slotts fasad och önskade att vi hade mer tid än vi hade. Istället för att svänga höger och norr mot slottet svängde vi vänster och söderut mot färjan över till Tyskland. Sedan dess har jag drömt om att få se slottet, speciellt sedan jag fick höra att man kunde gå in i de kungliga gemaken, slottskyrkan och katakomberna. Det fanns inte en chans att jag tänkte gå miste om detta tillfälle att se det jag längtat efter så länge, så idag for vi över med färjan och styrde sedan stegen norrut. Äntligen!

Det gick inte jättefort att ta sig dit, det måste erkännas. Det fanns ju så otroligt mycket intressant att se på vägen dit! Husen där är gamla och intressanta och det gamla varvet har gjorts om till kulturhus. Det fanns en enorm varvsarbetare i brons (?) som gick ensam och en klunga av tre som gick lite före. Det var väldigt schysta statyer med oerhört talande ansikten. Man såg liksom vem som var spjuvern i gruppen. Trots att känslan man fick när man såg dem var att de var avslappnade fick jag ändå en känsla av sammanbitenhet och tungt arbete när jag såg närmare på dem. 

Slottet då? Vad ska jag säga? Det här, mina vänner, är ett slott! De små löjliga ställena vi har runt om i landet hyser ingen chans mot denna forna befästning som sedermera blev ett slott. Borggården är enorm jämfört med de jag sett tidigare, tinnar och torn markerar de olika flyglarna och man har inte envisats med tråkig puts. Nu kan ju detta visserligen bero på att 1500-talsslottet brann ner under 1600-talet och sedan byggdes upp igen under en annan tid än då många av våra slott är byggda, men ändå. Det var figurer på fasaden, krusiduller och former överallt och sen de där tinnarna och tornen förstås. De gör en hel del för helheten. 

De kungliga gemaken var oerhört spännande att se. Man fick gå runt hela första våningen, något som gav ganska god insikt i hur kungligheterna hade det förr. En del var ganska små, vilket inte är att grubbla över. Någonstans måste de ju kunna sitta och känna värmen från brasan. En del av rummen var däremot enorma, som galleriet och balsalen. Galleriet var tänkt som en bred passage till balsalen för kung Fredriks I´s drottning Sofia, som enligt den tidens mode hade rätt omfångsrika klänningar att tränga sig fram i. Balsalen i sig var fantastisk. Ett enormt rum med en gigantisk öppen spis i var ända och fönster längst båda långväggarna. På sidan som vätte mot havet hade man färre fönster och djupare alkover än på sidan som vätte mot borggården, men oavsett så borde rummet ha varit väl upplyst under dagtid.  

Katakomberna var helt makalösa! De hade varit smarta nog att inte lysa upp alla utrymmen utan man fick (om man ville) köpa en ficklampa och klampa omkring i mörka prång där nere. Nu valde jag att inte köpa någon ficklampa, jag hade ju kameran och Vikingen har en ficklampa på sin mobil, men jag kan ändå lova att jag ändå inte missat en enda sak där nere. Helst av allt inte Holger Danske, som sitter på vakt precis när man kommit ner genom den starkt sluttande tunneln. Det var en väldigt intressant stund där nere. Jag slog i tån flera gånger men hade inte tid att tänka på det förrän efter att vi kommit ut och lämnat slottet, så uppslukad var jag av allt det fantastiska som fanns att se. *haha*

En intressant kuriosa om slottet är att där alltid fanns två arméer. En ovan jord som folk visste om och en som höll sig i katakomberna. Där nere fanns manskap, hästar, förnödenheter, hö och träningsutrymmen. På så vis fanns där alltid fler soldater än fienden kunnat drömma om. De höll ett roterande schema, de soldater som var i slottet red iväg och avlöstes av de som tränade i katakomberna medan de i katakomberna flyttade upp i slottet (säkert en efterlängtad förflyttning) och de som kom nya fördes till slottet genom en hemlig gång och sattes att träna i katakomberna tills det var deras tur att flytta upp i slottet. 

Slottskyrkan var fin. Därinne fanns allt man behövde då man var starkt troende på den tiden. Bänkarna står tätt och jag kan tänka mig att damerna hade lite svårt att sitta ordentligt på de smala bänkarna, men tanken var väl att man skulle vara asket och då passade det kanske att lida sig igenom gudstjänsterna. Numera har de stängt av bänkraderna och de kungliga bänkarna ligger bortanför avstängningen så att man än mindre ska göra misstaget att sätta sig där. Den första och andra bänkraden är nämligen förbehållna kungligheterna än idag, något Vikingen fick erfara den gången han var här tidigare och satte sig på just den bänken bara för att bli bortschasad av vaktmästaren.