Ett enormt tålamod

Publicerat: 26 juni, 2014 i Uncategorized

IMG_1709

Jag brukar generellt klappa mig själv på axeln över mitt tålamod och vet av erfarenhet att det tar en hel del innan jag tappar humöret. Det är en enorm fördel både på jobbet och hemma. Nog finns det saker (och personer) som kan få mig att gå i taket på en nanosekund men det är ganska få saker som har den effekten på mig och allt beror till syvende sist på hur mitt humör var strax innan det retsamma kommer min väg. Är jag på strålande humör ska det till en armé med sådana retsamheter innan jag briserar. 

Vikingen har inte samma slags tålamod som jag. Han kan lätt brusa upp, irritera sig, reta sig, sucka, stöna och faktiskt påminna om en otålig fyraåring när han stöter på saker som inte riktigt är som han tänkt sig eller hoppats på. Han har sedan lite svårt att släppa det som triggat igång hans humör på det viset och gör sig därför en otjänst genom att ibland återkomma till det igen. Och igen. Och igen. Fram till nu har jag varit blind och högfärdig nog att tänka att detta beteende visar att jag har ett större tålamod än vad han har. Nu vet jag bättre.

Jo, jag håller mig lugnare och ser oftast mindre anledning att jaga upp mig över småsaker och jo men visst, jag lägger mindre energi på att reta mig på saker och personer. Helt klart. Men… och detta är ett men som satt långt inne…. han har ett enormt hjärta och i det hjärtat ryms ett hav av tålamod. Herregud, hade jag varit sällskap till mig själv igår hade jag nog lönnmördat mig i den ruffigaste delen av slottet och slängt ner kroppen i vallgraven. Jag stannar precis överallt, lutar mig in i små skrymslen, försvinner in i prång, blir uppslukad av stunden, historian och platsen i sådan mån att jag glömmer allt runt omkring samt struntar i tid och rum. Det måste ju vara urjobbigt att umgås med. 

Att ha tillbringat timme efter timme med mig igår förstår jag att han till slut tröttnade på mina småstopp överallt. Men vad gör han? Jag kan se mig själv i det läget och jag kan ärligt säga att jag inte agerat som han. Istället för att sucka, stöna, skälla eller bli så där riktigt jäkla sur som bara han kan bli väljer han att inte förstöra stunden för mig. Nej, han fortsätter helt enkelt att gå vidare och låter mig på så vis förstå att han inte vill vara med längre. Jag får helt enkelt hänga med – eller inte – men han tänker ta mig fan inte stå kvar och bli blöt i det kalla regnet. Och vad gör jag? Jo, jag tar bilder i farten och ser till att jag inte hamnar allt för långt bakom. Jag säger ju det, jag hade inte fixat en hel dag med mig själv på det där viset. Inte undra på att han lipar åt mig ibland. 😉

Annonser
kommentarer
  1. Just Sayin' skriver:

    Smart karl som hittat en strategi 😀

  2. Sol:s Viking skriver:

    Säger bara lyssna på Just 😊👍👍👍👍

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s