En lugn midsommar

Publicerat: 20 juni, 2014 i Uncategorized

IMG_1703

Jag spenderade första halvan av midsommarafton på jobbet. Det kändes helt ok. Vi hade ingen möjlighet att gå iväg och dansa runt stången, så jag tog med mig ett barn till skogen och samlade ihop ett gäng ormbunkar och gjorde sedan om en piasavakvast till en tillfällig midsommarstång. Med lite blommor i funkade det hur bra som helst. Visserligen såg barnen på oss som om det var vi personal som inte var normalstörda, men vad gjorde väl det när vi skuttade omkring som muterade grodor? Kvas… midsommarstången (!) är ett fullgjort skäl att bete sig som korkbollar. 

Efter jobbet gjorde jag ett mellanstop på ICA för att köpa jordgubbar, det är ju trots allt midsommarafton, och sedan skyndade jag hem för att slänga ihop en rabarberpaj och en köttfärslimpa. Vikingen var iväg och åt midsommarlunch med sin gamla morfar, så jag satte Mini-Belse på att tömma diskmaskinen så att jag även hann duscha och klä på mig innan besöket dök upp. Organiserad (duh!) som jag är hanns allt med och det var med stor glädje jag öppnade dörren för mina bonusföräldrar. Det var lite kul att Julie själv spontant presenterade sig som min plastmamma för Japanesen sen när hon och Vikingen kom hem. *haha*

Mini-Belse har umgåtts med oss nästan hela kvällen. Det är ganska stort. Även om han blivit mer social sedan vi blev en större familj brukar han sällan välja att sitta med oss så länge. Det var en fröjd att se honom sitta där och skratta och prata med oss andra. Det märks att även han saknat dem. Jag gjorde ett bra val när det vankades gudföräldrar, det är tydligt det. Han har kramats mer idag (bortsett från mina tvångskramar alltså) än på hela förra året sammanlagt. Betänk då att han var med nästan hela min födelsedagsfest och kramades både hit och dit då. Och han såg dessutom glad ut. Till och med när hon ställde sig på en pall, tvingade honom och John att ställa sig framför och sedan höll för munnen på dem för att få dem att sluta reta henne för hennes ringa längd. 

Det finns inte ord nog för att beskriva hur glad jag är över att träffa dem igen och att Vikingen äntligen träffat dem. De är en sådan stor del av mig, den jag fick hjälp och stöd att bli och den självsäkerhet jag trots allt lyckades skrapa ihop som tonåring och som sedan vuxit i takt med att jag själv vuxit att det han inte skulle träffa dem. De hör alla till och nu äntligen vet de vem jag pratar om när jag nämner än den ena, än den andra. 

Nu börjar klockan lida mot sen kväll och här sitter vi, ensamma i soffan efter en bra och skön midsommar. I morgon är det tvättstuga som gäller för Vikingen medan jag själv styr siktet mot jobbet igen. Jobb, jobb, jobb. Det är helt ok, det också. Midsommar ger lite extra klirr i kassan, något som kommer att vara välkommet i slutet av nästa månad. Jag ska ju ha semester i början av månaden och sedan behöver jag lägga undan lite slantar till nästa sjukskrivning. Alltså går jag till jobbet med ett leende. Eller ja. Jag kanske inte direkt känner för att ta mig iväg just precis när det är dags, men om det inte spöregnar kommer jag troligen att ha ett leende på läpparna när jag tagit mig uppför den där helvetesbacken som finns precis innan jag kommer fram. Sedan jag gick av slutskrivningen har jag inte bommat en enda gång. Det känns som en enorm seger, ska ni vet. 

Glad midsommarhelg, kära ni. 

Annonser
kommentarer
  1. Yvonne skriver:

    Mysigt! Låter som trevliga människor det där!

    • ~Sol~ skriver:

      De är verkligen fantastiska. Jag är oerhört glad och tacksam över att de förbarmade sig över mig alla de där åren sen. 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s