Ny energi

Publicerat: 9 juni, 2014 i Uncategorized

gollum1

Irritation är himla bra när det kommer till att bryta en nedåtgående spiral. Bara så att ni vet. Speciellt när det är irrationell och orättvis irritation och jag vet om det. Istället för att agera utifrån frustrationen som byggs upp inom mig tar jag energin därifrån och gör något annat av den…. till exempel fixar det jag blivit irriterad på. 

Jag var trött när jag kom hem från jobbet igår. Rejält trött. Hade bett Blondinen fixa en ananasdaquiri till oss till när jag kom hem men var glad över att hon glömt. Så trött var jag. Jag satte mig i soffan och bara var ett tag, sedan tog hungern över. När jag kom ut i köket såg jag att det låg saker, lite disk och skräp på köksbänken. Pang! Där kom det första stinget av irritation. Mitt humör sa ”Vad fan i helvetes jävla skit!”. Min hjärna sa ”Var inte fånig! De bor också här och faktiskt, det där lilla hade du inte ens tänkt på om du inte vore så trött och less”. Förståndet vann….. tills jag upptäckte att diskmaskinen var körd men inte urplockad… och kall. Den hade alltså varit klar ett tag. 

Boom! Humöret gjorde en jäkligt bra imitation av Little Boy och jag såg fick tvinga mig själv att inte börja skälla som en bandhund. Min hjärna skrattade gott åt mina tokerier och kallade mig spefullt för en rad olika saker som alla gick ut på att jag betedde mig som ett övertrött barn. Jaha!?! Vad spelar det för roll då, menade den?? Gah! Turligt nog lyckades förståndet få övertaget och jag insåg med full kraft att jag ju har världens tur som kom hem till ren disk istället för smutsig. Det är ju inte hela världen att tömma en diskmaskin. Eller hur? Det tog ju faktiskt bara några få minuter att göra det. 

När jag ätit ställde jag ner min disk i maskinen och bestämde mig sedan för att göra mig i ordning för sängen. I mina rutiner gällande detta ingår att borsta tänderna. Alltså styrde jag stegen mot badrummet. Jag klev in, tände lampan, såg på golvet och… Fat Man detonerade. KA-BOOM! Mitt humör formligen skrek åt mig. ”Menförihelvetesallasmådjävlarspuckadeochutvecklingsstördaidioter!” Som ni kan förstå handlade det om kattlådan. Den ena katten envisas med att krafsa sand åt alla håll då hon gjort sitt där i. Alltså. Jag vet att det kan ske tre sekunder efter att man fixat lådan. Jag vet att man får sopa upp eländet femtioelva gånger om dagen. Jag vet att de kan ha gjort det precis innan jag kom hem. De andra hade inte lämnat det så där bara för att. Ändå kände jag hur detonationen fick grepp om mig och jag på fullaste allvar ville sparka till den där jävla lådan. Som om det skulle ge mig mindre att städa upp. Jo. jo. 

Jag vet i ärlighetens namn inte hur jag lyckades låta bli att skrika högt på alla och envar som råkade i min väg, men det gjorde jag. Käkarna ömmande som fan när jag vaknade i morse, så rimligen bet jag ihop ganska hårt. Jag gjorde mig i ordning för kvällen, tog min bok och sedan och la mig och läste. Vikingen märkte nog att jag var lite mer tystlåten än vanligt, men i övrigt tror jag inte han tänkte så mycket på mitt beteende. Guldstjärna till mig. Det fanns ju egentligen inget att bli så där irriterad över och att ha tagit ut något så irrationellt på honom hade inte känts bra idag. Alls.

Idag vaknade jag dock med ny energi. Åh, humöret var inte helt återställt, det ska ingen inbilla sig, jag var rejält irriterad över att kliva upp och ta tvättstugan det första jag gjorde när jag visste att Vikingen inte hade något inplanerat medan jag själv ska jobba på eftermiddagen, men efter en skön dusch var jag mer vaken och jagade bort tröttheten allt eftersom. Hittills har jag hunnit fundera på hur jag ska göra när jag fixar balkongen (jag vill göra en oas där ute), tvättat, ätit frukost, varit och handlat, gjort ett ärende till en vän för att lämna en usbsticka (huset bredvid, så det var ingen bedrift), lagat mat och just nu sitter jag i soffan för första gången sedan jag klev upp. Först nu hinner jag göra det. Om en halvtimme åker jag till jobbet. 

Jag skrattar lite åt mig själv då jag tänker på de olika nivåerna av irritation jag känt de sedan igår. Det är oerhört fånigt och som jag sa, det fanns egentligen inget fog för det. Ändå är jag lite glad över att ha känt så. Idag känner jag mig inte alls lika nedstämd som tidigare i veckan. Nu jäklar är jag på gång igen. Heja mig! …. och nåde den som kommer i min väg. 😉

Annonser
kommentarer
  1. Yvonne skriver:

    He he … bra tålamod där! Och ååå oas på balkongen! Min hjärna är redan igång. Säg bara till om du vill bli överöst (tänk tsunami) av tips och idéer 🙂

    • ~Sol~ skriver:

      Tålamod? Det var nog det sista jag hade just då. *haha*

      Jag måste se vad jag har att jobba med när vi målat, satt upp katthinder och jag fått bort en del bråte där, sedan kommer jag troligen att ropa efter hjälp. Jag är usel på sådant där. 😀

  2. Purple skriver:

    Haha…. du har bättre tålamod än jag! Jag hade brustit redan vid disken I köket!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s