Äntligen, äntligen, äntligen!

Publicerat: 23 maj, 2014 i Uncategorized

IMG_0808

Albatross III i miniatyr står som modell inne i originalet

Idag kom vi äntligen iväg till Torrevieja hamn och väl där kunde vi konstatera att det var öppet på marinmuseumet. I och för sig hade vi garderat oss och åkt in så pass att vi hade kunnat gå in direkt men även så att vi kunnat turistat inne i Torrevieja om de inte öppnade förrän kl 17. De praktiserar nämligen siesta på det här stället. Och vinter respektive sommartid. Under vintern – vilket olika sidor på nätet påstod slutade i april, maj och juni – har de öppet mellan kl 10-14 och på sommaren – som då börjar i april, maj eller juni – har de öppet mellan kl 17-21. Vi tog det säkra före det osäkra och åkte in kl 12. Vår eminenta privatchaufför släppte av oss precis där piren börjar, önskade oss lycka till och bad oss ringa när vi var färdiga att åka hem. Det är en hyvens kille, det där.

IMG_0825

Vår tourguide ställde sig glatt vid rodret. Jag undrar om han inte var en del av manskapet ombord tidigare? Han var omåttligt stolt över båtens och personalens bedrifter och kunde en hel massa om dess historia. 

Nå, det var öppet. I touren ingick ett besök på en gammal tullbåt som också fungerar som ett museum nu för tiden. Jag vet inte om de andra också fick en personlig guide – jag såg inte till någon sådan i följet innan oss – men jag är jätteglad över att vi fick det. En av arbetarna där valde att gå med oss och visade glatt på bilder och förklarade på spanska hur tullen beslagtagit enorma mängder tobak sänt från Marocko och hur prins Filip (ja, det är en pensionerad båt och då var alltså Filip av Spanien fortfarande kronprins) besökte båten och visade stolt fotot taget vid det tillfället. Jag är inte speciellt bra på spanska och Vikingen är ännu sämre, men mitt entusiastiska kroppsspråk och tydliga intresse gjorde att han mer än gärna ställde upp och förklarade som om jag vore ett barn. Snälla människa! Det blev en rejäl bonus till besöket på ubåten vi kommit dit för.

IMG_0797

När rundturen på tullbåten var över lämnade guiden oss åt vårt öde och vi fick strosa omkring (ummm… nja… gå på sidan genom) ubåten på egen hand. Det var några där när vi klev ner i den, men de var strax klara och sedan hade vi stället för oss själva. Herregud så intressant det var! Vilken upplevelse! Jag har ju varit lite fånigt idealiserande om hur det är att vara på en ubåt, men faktum är att det var ungefär som jag förväntat mig. De hade använt varje ledig väggutrymme till att sätta dit mätare och vred och hade trängt in kojer precis överallt. Manskapet på en ubåt måste förresten vara i min längd. I alla fall förr i tiden, innan den här ubåten pensionerade sig på 1970-talet. Jisses, så korta kojerna var! 

IMG_0854

Något som däremot inte såg ut som de visar i filmer är själva ‘bryggan’. Det var inte alls så där rymligt som de visar det utan det fanns ett bord i mitten där vi gissar att navigeringskortet satt och sedan satt alla som sardiner i sina burkar runt omkring och strax utanför det utrymmet, men det fanns inte en chans att periskopet fanns precis intill och kunde tas ner för att precisera positionen. Inte en chans. Periskopet satt istället inklämt bakom en hel massa annan utrustning och den som ville titta i det fick först klättra upp på en stol som satt högt nog uppe för att jag inte skulle försöka ge mig på den. I alla fall inte när de satt avgränsande rep runt den. *hehe*

IMG_0875

Detta är där vi utgick från att navigeringskortet suttit. Någon annan plats fanns inte.

I mitt innersta var jag lite rädd för att jag skulle bli besviken när jag väl fick se det inre av en ubåt, men så blev inte fallet. Istället blev jag hänförd. Överväldigad. Det är en oerhört intressant plats och att försöka föreställa sig hur människor lever där, samsas utan att bli oense, får någon slags normalitet och lyckas behålla förståndet är mer än min annars så livliga fantasi kan greppa. Jag hade så svårt för det tidigare att jag aldrig skulle ha försökt förlägga någon av mina noveller till en ubåt – och det trots ett enormt ubåtsintresse sedan tidigare – men nu känns det ännu svårare. Jag tror att man måste vara eller ha varit en undervattesnsjöman för att över huvud taget förstå vad man tänker och känner när man är där nere. 

IMG_0841

Bildbevis på att jag stått på en ubåt!

Äntligen! Det är en enorm lättnad och glädje att äntligen, äntligen, äntligen att ha fått se det jag längtat efter att ha fått se under så väldigt lång tid.Besvikelsen jag trodde mig kunna få uppleva kom på skam. Big time. Det var allt jag föreställt mig och mer därtill. Och ja, jag insåg att det skulle vara trångt. Sen tror jag inte att man förstår hur trångt förrän man väl står där, men i sanningens namn har det bara fått mig att bli än mer imponerad av de människor som klarar av att leva så i månader i sträck. Heja dem!

Annonser
kommentarer
  1. Yvonne skriver:

    Kul att du fick möjlighet att se det där nu!

    • ~Sol~ skriver:

      Ja, det var verkligen jättekul! En väldigt intressant dag överlag, faktiskt. Tack vare guiden blev även touren på tullbåten riktigt rolig och intressant. 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s