Don´t worry, but…

Publicerat: 12 maj, 2014 i Uncategorized

diabetes

De orden var de första min bror yttrade när han ringde.

Ummm? Nej, jag var inte orolig men nu är jag nog det? Vem eller vad exakt är det jag oroar mig över?

Tydligen handlade det om att vår mor blivit inlagd på sjukhuset. Misstänkt (läs; trolig och ganska sannolik) diabetes. Informationen jag fick var luddig, of’ärdig och i bästa fall vag. Det var inte brorsans fel utan det berodde på att det var den informationen han i sin tur fått och som han skulle dela med sig av. Jag ringde sjukhuset och efter att ha blivit kopplad mellan ett par ställen blev det till slut fastställt att hon blivit inlagd på DNR. 

Say what?!?

Alltså. Jag pratar engelska hemma. Min första tanke var ‘do not resuscitate’. Återuppliva inte. Ni kan ju tänka er vart mitt hjärta satt innan min hjärna började tänka på svenska igen. Herregud. Speciellt efter min brors lite luddiga oroa-dig-inte-men-samtal. OK, klart jag vet att avdelningen heter Diabetes, Njur och Reuma, men är det verkligen ingen som tänkt på hur den förkortningen kan tolkas av utländska patienter? Det är första gången jag hört förkortningen och jag uppskattar verkligen inte att hjärtat hoppade över ett slag då jag hörde den. 

Nåja.

Ett besök på sjukan avslöjade mer och en enda blick på morsan gjorde mig lugn. Det värsta i hela upplevelsen hittills var att hon var satan så uttråkad och inte hade något alls att roa sig med. Telefonen hade laddat ur, hon hade ingen laddare med sig, det var inget på de få kanaler sjukhuset valt att ha, hon hade inget att läsa, det fanns varken papper eller penna att klottra med/på och fönstret vette mot en byggarbetsplats där ingen vistades så sent på kvällen. Då jag hade förutsett det hade jag med mig kläder, tandborste, tandkräm, en bok, en korsordstidning och en penna. Då hon utreds för diabetes valde jag dock att låta bli att försöka pigga upp henne med choklad. Efter att ha suttit med henne i någon timme var besökstiden slut och jag och Vikingen cyklade hem igen, lugnare till sinnes och med siktet inställt på något ätbart. 

Cyklade, förresten. Här om dagen cyklade jag för första gången sedan operationen. Det kändes. Jag är stark i handen och kan hålla i ordentligt, men av någon anledning känns det som att all tyngd läggs på handloven oavsett hur jag håller handen. En tur ner till stationen och en exakt lika lång tur hem räckte gott och väl som första tur. Vägen hem från stan var värst. Det brukar den för övrigt vara. Anledningen är att det sluttar uppåt nästan hela vägen. Det blir så när centrum ligger i en sänka. Uppåt åt alla håll utom österut, men då bara för att sänkan fortsätter längst vattnet däråt. Jodå, de två turerna räckte för den gången.

Idag bestämde vi oss för att cykla iväg till mitt jobb. Inte för att hälsa på, det har knappast Vikingen något intresse av, utan för att vi behövde checka in online och sedan skriva ut papprena inför resan. Vår skrivare har gjort sitt och att ersätta den har inte känts som någon prioritering. Till nu. Men som sagt, det fanns ju andra möjligheter och jag behöver ändå cykla lite mer för att träna handen. Två flugor i en smäll och allt det där. Vi valde sedan att åka ner på stan. Vikingen skulle EU-rösta (jag får tyvärr inte göra det) och jag ville köpa en stressboll. Perfekt träning för hela handen! Sen cyklade vi förstås hem också. I uppförslut. Yay. Jag var trött som fasen i handen när vi kom hem. Det stoppade mig dock inte att cykla upp till sjukan och sedan hem igen. Nu vill den däremot vila lite, så jag avslutar och slöglor väl på tv en stund innan det är läggdags. Later. 

Annonser
kommentarer
  1. Yvonne skriver:

    Hur är det med mamman nu då?

  2. Purple skriver:

    Vad innebär det att hon blivit inlagd för diabetes? Har hon fått det nu?

    • ~Sol~ skriver:

      Ja, hon blev inlagd för väldigt höga blodsockervärden och de har ägnat några dagar åt att sänka och stabilisera dessa samt ta en massa prover. Hon kommer att få ta insulinsprutor fyra gånger per dag och sköter hon det kommer hon att kunna leva som vanligt. 🙂

      • Purple skriver:

        Det låter omständigt, men bra trots allt. Jag har flera vänner med diabetes, och förutom att de är noga mef vad de äter, så lever de helt normalt. Skönt. Kram

      • ~Sol~ skriver:

        Hon är inte van och får ställa om sig, men det blir nog bra till slut. 🙂
        Kram

  3. Ullrika skriver:

    Bra att dom har koll men otäckt innan behandlingen kommit igång. Många kramar till er alla! Och du, maffigt av dig att cykla omkring med en trasig hand. Du är väl inte överivrig nu väl? :/

    • ~Sol~ skriver:

      Det är alltid lite oroligt och vanskligt när någon åker in akut så där, men tack och lov gick allt bra. 😀

      Jag beräknades börja jobba om en vecka och handen känns ganska bra. Därför tänker jag att lite cykling säkert går bra eftersom de ändå tycker att jag kan jobba med tungt handikappade. Förresten känns det som sagt bra. 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s