Är alla desperata?

Publicerat: 6 maj, 2014 i Uncategorized

pawn stars

Under de gångna veckorna har jag tittat mer på tv än annars. Det blir liksom så när jag inte har ett jobb att gå till.Hemmasysslorna kan ta längre tid att sköta och jag får mer tid att sitta i soffan. Även om jag allt som oftast slösurfar medan jag sitter där blir det ju gärna så att tv:n är på. Vikingen är ju också hemma mer nu och han är inte riktigt lika begeistrad i att sitta vid datorn hela tiden. Även om jag missar en hel del av det som visas på burken så går det inte att undvika att jag även fångar upp en hel del av det. Ibland upptäcker jag att jag tittar på tv:n medan jag skriver. Oftast för att jag är lite förundrad över det som pågår på skärmen men oavsett anledning så fastnar en del. 

History Channel är en favorit här hemma. Under dagtid visar de en hel massa amerikanska serier. Inte tv-såpor av det traditionella slaget, utan tv-serier om olika företag och rörelser. Swamp people – en massa galningar som jagar krokodiler i träsk, American Pickers – två snubbar som letar antikviteter i folks skräpsamlingar, Ice Road Truckers – lastbilar som körs på isiga vägar på fastland och sjöar i norra Kanada, Storage wars – en massa nissar som köper upp förråd i hopp om att gå i vinst och så vidare. Rätt ofta handlar det om bilar. Wheeler Dealers, Fast’n’loud, Counting cars, Top Gear etc. I många av dessa serier finns det en förkärlek att ta med deltagare ur andra, liknande serier och således få lite gratisreklam för den serien. Det finns en hel del att säga om dessa serier också men den jag tänker avhandla just nu är ändå någon som inte nämnts tidigare i inlägget, nämligen Pawn Stars. 

Det hela utspelar sig i drömmarnas stad Las Vegas och även om jag alltid tycker att de säger Porn Stars när de presenterar serien handlar det alltså om begagnade saker. När jag hör pantbank tänker jag mig att de belånar saker för att sedan sälja det vidare om ägarna inte kommer och hämtar ut sina saker inom en viss tid. Så är inte fallet i Pawn Stars. Visserligen har jag vid ett (enda) tillfälle hört dem fråga om de vill värdera, belåna eller sälja pryeln, men oftast handlar det bara om en sak. De tittar på saker folk har med sig, berättar det de vet om dem, kallar in experter för att titta på sakerna de inte vet så mycket om och erbjuder sedan ägaren en summa pengar för deras pryttlar. Oftast frågar de ägaren vad denne tänkt sig sälja för innan de gör sitt erbjudande, något som ofrånkomligt visar att de står på en helt annan summa än vad ägaren tänkt sig. 

De bjuder i regel inte ens hälften av vad säljaren tänkt sig och av någon anledning ser denne alltid väldigt förvånad ut. Jag kan inte låta bli att tycka att det är skrattretande. Vad trodde de? Att en firma som ska sälja sakerna vidare köper dem för återförsäljarpris? Skulle inte tro det. Var i ligger då deras vinst i det hela? Finns ju inte på kartan att de skulle välja att bara vara en olönsam mellanhand mellan gamla och nya ägare. Nope. Istället ser de till att få sakerna så billigt som möjligt för att sedan sälja dem dyrt. Jag ser inget konstigt i det alls. Det gör tydligen säljarna. 

Jag blir däremot ganska förvånad över hur desperata alla verkar. De tar sig tid att kolla upp saker online, värderar dem hos andra experter och spar dem ibland länge i förhoppning om att de ska öka i värde innan de säljer dem, men när de väl står där på stampen är det som att deras liv hänger på de pengar de kan få där. Inte alla, men många. De påtalar att de kan få mycket mer på nätet eller att den och den erbjudit mer, ändå står de till slut där och skakar hand med panthandlarna. Jag förstår att en del av dem kanske verkligen är i behov av pengar just där och då, men det kan väl inte gälla alla som tagit tid, kollat upp, sparat och bidat sin tid? 

Är det så att de helt enkelt är tv-kåta? Serien har gått ett tag på History Channel här, vilket rimligen borde betyda att den gått ännu längre i USA. Alltså vet folk med stor sannolikhet att de kan komma att synas på tv. Och rimligen vet de även att de inte kommer att få ut samma pengar genom att gå dit som de skulle ifall de söker upp en mer riktad auktion eller sida för deras saker på nätet. Ändå söker de sig dit, ser ut som fågelholkar och nöjer sig med betydligt mindre pengar än vad de skulle ha fått om de lagt ut sin sak på nätet. Jag fattar inte…

 

Annonser
kommentarer
  1. Ullrika skriver:

    Jag har sett detta nångång men blev så irriterad. Inte min typ av underhållning alls, men jag kan förstå att det lockar! Bättre är det ju iaf än motsvarigheterna: bikeshop och vad de heter som bygger motorcyklar. Handlar alla om en pappa och hans två söner som jobbet ihop men inte tycker om varann. Typ.

    • ~Sol~ skriver:

      Orange County Choppers, menar du. 🙂
      Nej, det blir lite tradigt när de bara skriker på varandra och snackar skit till kameran om varandra. Jag tittade i början för att jag gillade motorcyklarna de byggde, men till slut blev det bara för mycket.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s