En lugnare dag

Publicerat: 13 april, 2014 i Uncategorized

same old ways

 

Jag har kalibrerat om hjärnan lite nu. Det är fasiken inte lätt att vara delvis hjälplös och tvingas be om hjälp allt som oftast. Jag försöker själv först och ber sedan om hjälp om det inte går utan att ta i lite med högerhanden. Även de gånger jag förstår att det skulle gå om jag bara tar i lite grann. Det måste väl ändå anses vara att ha tänkt till? Jag är en dålig konvalescent ens under bästa förhållanden, nu är jag ännu sämre. Ändå gör jag mitt bästa för att vara sämre än någonsin på att göra saker själv, trots att jag egentligen känner mig frisk nog att göra det mesta. Det är förresten en väldigt dålig kombination. Att känna sig frisk och orka göra saker men inte få göra det. Usch.

Jag gör övningarna läkaren skickade med och känner hur snabbt jag återfår rörelseförmågan i fingrarna. Igår kunde jag nudda tummen mot ringfingret och idag lyckades jag snudda vid lillfingret, vilket känns fantastiskt. Det jubelrop jag utstötte fick Vikingen att komma springande för att kolla om jag gjort mig illa men det bjuder jag på. Likaså bjuder jag på alla de gånger jag provar att göra saker med fel hand för att sedan tvingas be om hjälp. Jag kan med säkerhet säga att de alla skrattat gott åt mig minst en gång när de sett mina vedermödor, Blondinen bara någon gång medan Mini och Vikingen inte drar sig för att gapskratta åt mig så snart de får chansen.

Igår kväll följde jag med Mini till affären som ligger en bit längre bort än vår lokala ICA-butik. Det duggade och blåste men jag hade vinden i ryggen på väg dit så det kändes inte som att jag behövde knäppa jackan. På vägen hem blåste dock jackan upp rejält och jag försökte dra upp dragkedjan utan att anstränga handen. Att be Mini om hjälp kändes oerhört nesligt, speciellt som han stått och flinat brett åt mig innan jag till slut bad honom dra upp den åt mig. Satunge!

Den spända stämning som fanns här hemma igår är borta idag. Det krävdes lite av mig för att övertyga mig själv om att jag var en del av problemet, men det är ju klart att jag var det. Mitt tålamod är inte vad det borde vara, vilket gör mig frustrerad samtidigt som de andra försöker ta hänsyn till mig och upplever att jag inte uppskattar det. Det är klart att problemet ligger hos mig. I alla fall till stor del. Det stjälper mer än det hjälper att vara duktig flicka som klarar allt själv.  Alltså blir det upp till mig att hålla mig i schakt… samtidigt som den ena katten löper. Gissa om jag ska ta mig hemifrån ofta?

Annonser
kommentarer
  1. Just Sayin' skriver:

    Haha tror jag det att du är underhållningen hemma :D. Fokus bra hand i framtiden :).

    • ~Sol~ skriver:

      Jodå, klart jag är det. På gott och ont. För min del är det nog mest ont. 😉 Fokus är bra. Fokus är bra. Fokus är bra. 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s