Säg det med blommor

Publicerat: 23 mars, 2014 i Uncategorized

SAM_4980Min fina bukett.

Igår kom min bror och hans familj på besök. Det var ett sedan länge eftersatt besök som skjutits i framtiden om och om igen pga av sjukdom, jul, bandymatcher, mer sjukdom och så vidare. Nu var det äntligen dags och jag meckade omkring i köket i godan ro hela eftermiddagen. Eller ja, Vikingen tog självmant på sig uppgiften att skala potatis så att det inte skulle drabba mina händer (det är en sådan uppgift som får dem att domna bort direkt och sedan göra ont som faen efteråt) medan jag fixade köttfärslimpa, sås och sallad. Mitt tog ju lite längre tid så han passade på att städa undan saker som blivit liggande framme för att vi varit för lata för att ta bort dem. Vi jobbar bra ihop han och jag, något som märktes speciellt väl när gästerna gått hem och allt var undanplockat och klart bara tio minuter efteråt. 

Brorsan stack åt Vikingen en öl (jag vet, helt fel ordning!) när de kom och jag fick en bukett i handen. Tulpaner. De såg uppnosiga ut med sina hårt knutna knoppar men jag visste ju att de snart skulle börja öppna sig. Idag har de allra flesta gjort det. Då det var en blandad bukett ståtar en färgglad och vacker bukett på mitt rumsbord. Det finns gula, vita, röda, lila, rosa och röda papegojtulpaner i buketten. Om ytterligare en dag kommer den att vara fantastiskt vacker!

Tulpaner säger vår. Hur man än vänder och vrider på det tänker jag på våren då jag ser tulpaner. Det är kanske annorlunda i Kazakstan, jag har aldrig varit där och har heller aldrig hört något annat om tulpaner i Kazakstan än att det finns flest arter på en plats där. Rimligen borde de väl ändå blomma på våren? Hur som helst är det en budbärare för våren och ljuset. Jag gillar att få snittblommor. Jag vet förstås att deras livslängd är kort och att de skulle ha smyckat en trädgård mycket längre men jag vill inte ha en trädgård och jag är förtjust i hur trevligt det känns och ser ut att ha dem stående i en vas hemma, så jag är en av de som inte lägger ner några större funderingar på snittblommornas bättre förhållanden i sin egen uppväxtmiljö. Ge mig rosor, nejlikor, liljor, tulpaner, prärieklockor och vad det nu kan vara i en vacker bukett och du har gjort min dag.

Orkidéer är blommor jag däremot inte kan med. Nu är det visserligen inte en snittblomma då den kommer i en kruka, men det spelar ingen roll. Folk köper ofta orkidéer för att ge bort. Jag förstår inte. Visst, de är färgglada och så och när jag såg dem i sin naturliga miljö (i en djungelträdgård i flygplatsen i Kuala Lumpur) blev jag glatt överraskad över hur vackra de var, men i en kruka ser de mest ut som en lång pinne med några färgglada flörtkulor på. När blomman sedan fallit av finns bara den där torra pinnen kvar tills nästa gång de blommar. Say what? Ogräs. Punkt. Jag kan helt enkelt inte med dem. Jag vet att många tycker annorlunda än jag och det respekterar jag. Om jag däremot skulle få en orkidé av någon som känner mig mer än halvväl skulle jag på fullaste allvar fundera på om personen har något mindre positivt att säga mig. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s