”Du är ju mycket större än honom….”

Publicerat: 16 februari, 2014 i Uncategorized

earth

För några veckor sedan var jag och Vikingen på galej. Runt omkring oss fanns en massa glada och spralliga vänner som, precis som vi, njöt ohämmat av den otvugna och härliga stämningen. Flera gånger under kvällen fick jag höra hur bra jag och Vikingen passar ihop och att det är svårt att tro att vi varit tillsammans i flera år, så nyförälskade som vi verkar vara i varandra. Jag skrattar mest lite åt sådana uttalanden, glad över att glädjen vi delar över att ha funnit varandra syns. Nog kan vi fräsa till åt varandra och självklart tycker vi olika i saker, men i grund och botten är det ändå bagateller. Vi vet vad vi har i varandra och vårdar det ömt.

Sent den kvällen satt jag med en väninna och funderade på om jag skulle ta något mer att dricka eller om det var dags att styra kosan hemåt. Kvällen hade varit bra. Bättre än jag kunnat drömma om. Kanske var det dags att krypa ner i sängen och göra det till en av de där bra kvällarna jag bär med mig och plockar fram när jag upplever mindre bra kvällar och behöver muntras upp. Allt pekade mot det. I alla fall tills min väninnan ställde en väldigt välformulerad fråga som fick mig att frusta av skratt. Turligt nog hade Vikingen kommit fram till oss just då och fick också skratta lite åt hennes undran…

”Alla förstår varför Vikingen är tillsammans med dig. Det finns inga tvivel. Men ~Sol~, varför är egentligen du tillsammans med Vikingen? Du är ju så mycket större än honom, menar jag!”

Formuleringen till trots trodde jag att jag förstod vad hon frågade efter men jag bad henne ändå förklara hur hon menade, bara för att undvika missförstånd. Vikingen stod kvar bredvid och log. Han visste också hur hon menade och är en sådan fantastisk man att han inte tog det minsta illa upp. Det fanns i och för sig inte att ta illa vid sig för, men man vet aldrig när det gäller frågor som denna. Ni förstår också? Att hon på intet vis pratade om fysisk storlek, även om det också stämmer, utan om hur stor världen vi väljer att leva i är?

Jag gav henne ett ganska enkelt och genomgripande svar – och just för att vi var i gasen och det faktiskt kändes mer som lite tjejsnack hemma i soffan än något annat la jag väl till lite för mycket personlig info om hur makalöst bra han är på vissa fysiska aktiviteter också – som hon verkade nöjd med. Nu kanske det var de lite för informativa detaljerna om hans fysiska företrädanden (som han själv inte alls såg besviken över att höra) som fick hennes ögon att tindra skrattlystet, men det var definitivt det andra jag sa som framkallade det breda leendet fick henne att dra in mig i en stor kram. Hon är uppriktigt glad för vår skull och om det vore möjligt skulle jag tycka än bättre om henne för det.

Frågan har dock stannat kvar hos mig. Inte alls på något dåligt vis, utan mer som en vän som gör mig sällskap under mina vakna timmar. Den får mig att le och påminner mig om varför jag föll för Vikingen, som jag ju i ärlighetens namn bara hade tänkt ha som leksak under tiden jag klurade på vad jag egentligen ville ha ut av livet. Det var inte sexet. Jag lovar. Det gjorde att jag fortsatte att umgås med honom, att vi träffades oftare och oftare och att jag således lärde känna honom bättre, men det var inte anledningen till att jag gläntade på de låsta dörrarna i mitt inre där ingen – ingen! – VSK:are någonsin skulle få komma in igen.

När hon sa att jag är så mycket större än han skrattade jag och såg världen framför mig. Jag vet inte vad han såg när han greppade frågan men det handlade troligen mer om sin familj, både den direkta och den utökade i form av VSK, samt jobbet, träning, Manchester United och hur hans dröm är att åka och se dem live på Old Trafford, vilken tatuering han ska göra här näst och en del saker till. Och det är precis så hon menade när hon frågade. Jag ser världen. Universum. Finns det något bortanför det? Jag vill veta vad som får dyngbaggen att rulla den där klumpen av avföring i flera kilometer innan den är nöjd. Varför dinosaurierna dog ut. Vad som egentligen hände när Djingis Khan dog. Om det där utståeende lillfingret som borgare och bönder tolkade som förfinade manéer verkligen berodde på syfilis som gjorde att lederna stelnade? Varför människor beter sig som de gör? Han? Not so much.

Han har en vana av att komma hit in och läsa ibland. Inte alltid och han hoppar en hel del inlägg. De intresserar honom inte och han förstår inte varför de intresserar mig. Något han däremot alltid gör är att låta mig använda honom som bollplank. Ibland funkar det, andra gånger inte. Det beror lite på vad han själv vet om ämnet och ifall vi har olika grundsyn på det från början eller ej. Något det däremot oftast gör är att skaka om mig lite i mina funderingar och tvinga mig att tänka ett varv till. Han tycker stundtals att jag är lite knepig gällande mina funderingar och det är helt ok. Det tycker jag också ibland. Det skulle däremot aldrig falla honom in att försöka kväva dem. Istället uppmuntrar och utmanar han mig att fortsätta längst min tankebana, söka den information jag känner att jag behöver, ställa de frågor jag bär på och undersöka om det finns några svar på dem. 

Det är sån han är. Han har aldrig någonsin fått mig att känna att jag behöver eller bör tona ner mig själv. Det är något jag aldrig tidigare upplevt i ett förhållande. Nu påstår jag inte att männen jag träffat tidigare tryckt ner mig eller fösökt hämma mig, i alla fall inte alla, men känslan har ändå funnits där. Att jag liksom är för mycket, att de tröttnat på mina funderingar, att jag tagit för mycket plats och så vidare. Så känner jag aldrig med Vikingen. Vet ni hur skönt det är att kunna fladdra iväg och bara vara jag? Att aldrig behöva fundera på hur jag ska formulera mig eller vad jag bör eller inte bör spinna iväg på? Åh, han skrattar och skakar på huvudet åt mig. Med mig. Men han får mig aldrig att känna det som att jag klivit ur mallen. Han har däremot sparkat ner väggarna i den där inbillade mallen byggd av erfarenhet och upplevelser jag bär med mig. Jag är jag och det är så han vill ha mig.

Våra skilda intressen gör att det är fantastiskt roligt att göra utflykter med honom. Inte nog med att det är lärorikt för oss bägge så tvingar det mig att stanna upp och verkligen se och lyssna på min omgivning. Vet ni hur lätt det är för mig att bli så uppslukad att jag glömmer det som finns omkring mig? Jag skulle nog säga att det är alldeles för lätt. Med honom vill jag att han ska förstå, att han ska se det jag ser och därför saktar jag ner och gör mitt bästa för att förklara. Naturligtvis tänker och tycker han inte alltid som jag, ens när jag uttömt mitt ganska välfyllda ordförråd och tvingats ta till teckenspråk, men det har ändå gjort min tillvaro bättre. Han har nämligen lyssnat. Sett. Tagit till sig. Att han sedan väljer att förkasta det förringar inte detta. Dessutom är det väldigt intressant att höra honom berätta hur han tänker, vad han ser och vilka funderingar han har i ämnet. Frågorna han ställer och påstående han slänger ur sig leder ofta till att jag själv lär mig något nytt. Under dessa utflykter har vi på något vis utvecklat ett gemensamt intresse. Med det menar jag att utflykterna i sig och hur vi väljer att förhålla oss till varandra blivit en aktivitet vi bägge uppskattar, inte att specifika utflyktsmål blivit ett gemensamt intresse. Jag ivrig och exalterad, han lugnare och mer pragmatisk.

Att vi är så olika gör att var dag är ett äventyr. Visst vet jag hur han funkar och varför han gör vissa saker men helt ärligt så förstår jag inte honom alltid. Han kan yttra de konstigaste och göra de mest underliga sakerna ibland. Det är ok. Jag vill helt ärligt inte förstå allt han gör. Det är hans grejer. På samma sätt låter han mig ha mina grejer. I vårt förhållande finns väldigt mycket frihet. Jag tror till och med att det fungerar så bra mellan oss, att vi är så starka tillsammans,  just för att vi har den där friheten i botten. Jag är fri att älska, tycka om, ogilla, undra, tycka direkt illa om och allt som kommer där i mellan utan att det ifrågasätts och det är han också. Jag ska summera detta lite snabbt; Jag vill vara tillsammans med honom för att det berikar mig, får mig att växa som människa, ger mig insikt i och gör mig nyfiken på en annan värld än mig egen, tvingar mig att se saker ur andra synvinklar, stimulerar mig och fyller min vardag med kärlek och äventyr.  Och sexet är fantasiskt.

Annonser
kommentarer
  1. Just Sayin' skriver:

    Fin beskrivning av ert förhållande till varandra :). Tänker lite hur jag själv är och vad jag väljer. Inte är det i första hand de som tänker som mig, är intresserad av samma sak som mig. Jag vet inte ens om jag vill ha en karl som jag sitter och pratar sådana saker om, det får jag ju utlopp för i mitt jobb. Jag skulle hellre ta en Viking…som är bra i sänghalmen och som jag kan skratta tillsammans med än en djuping ;). Menar inte att det inte finns djup hos Vikingen, men skoj är han ju :D. Just detta diskuterade vi igår kväll jag, min bror och min syster. MNK kom på tal och brorsan liksom tittade på mig som om jag blivit galen när han beskrevs :P.

  2. ~Sol~ skriver:

    Jag känner som du. Visst är det roligt och givande att diskutera och argumentera om sådant som intresserar mig, men att enbart göra det och aldrig få några andra stimuli? Nej tack! Visst tycker vi så olika ibland att vi måste lägga ner och helt enkelt bestämma oss för att vi tycker och tänker olika och visst vill jag dra ut vartenda skäggstrå han har ett och ett med pincett och sedan ge mig på håren på insidan av låren bara för att jag vet hur känslig huden är där för att bli av med mina egna frustrationer över vissa saker, men som du säger. Han är skoj. Jag skrattar ofta, både med och åt honom. I det stora hela ligger pluskontot så mycket högre än minuskontot att han helt enkelt är helt rätt för mig, olikheter till trots. 🙂

  3. Sol:s Viking skriver:

    Då svallar mitt vikingablod 💋💚

  4. Purple skriver:

    Det är skönt att ni hittat varandra. Ni verkar passa bra ihop. 🙂

  5. metasvarld skriver:

    motsatser dras till varandra, att vara FÖR lika funkar väldigt sällan. men ni två är som pusselbitar som är i olika färg men som tillsammans visar en bild.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s