Ordning på torpet?

Publicerat: 5 februari, 2014 i Uncategorized

Bank

Jag har varit irriterad på min bank väldigt länge nu. Jag gillar inte att de bestämt åt mig att kontanter är ovärt och inget min bank ämnar tillhandahålla åt mig och jag gillar inte hur jag blivit bemött av dem vid ett flertal tillfällen. Då jag hade en inneboende fick jag kontanter i handen varje månad men hade inte alltid möjlighet att sätta in dem på mitt eget konto eftersom den enda existerande insättningsapparaten i stan inte alltid fungerade som den ska. När jag påtalade detta och att jag anser att servicen försämrats blev jag mer eller mindre skrattad i ansiktet samtidigt som banktjänstemannen snorkigt välkomnade mig till 2010-talet där kontanter var förlegade. Den gången jag ville samla ihop alla småpengar jag sparat i en burk hemma hellre än att gå omkring med i plånboken gick jag in på mitt bankkontor och bad om myntrör. Banktjänstekvinnan hade svårt att hålla sig för skratt och meddelade nedlåtande att de minsann inte hanterat kontanter på minst tre år, som om jag vore någon dinosaurie som inte förstod bättre än att tro att min bank skulle kunna hjälpa mig med någon form av kontantrelaterat ärende. Faktum var ju att jag förstått att de inte längre hanterar kontanter – vem kan missa det, liksom – men att jag tänkte att de kanske hade några pappersrör kvar då det bor väldigt många pensionärer här i området som säkerligen har myntsamlingar kvar hemma. My bad. Vem tror jag att jag är som inbillar mig att min bank ska finnas till för att hjälpa mig som kund?

Det finns naturligtvis fortfarande tjänster jag använder. Min lön går in på kontot. Ett konto. Inte fler. De ringer eller skriver ibland till mig och erbjuder olika former av sparande, men när skulle jag ha haft råd med det? Jo, jag vet. Man kan börja lågt. En hundring eller två i månaden räcker. Men faktum är att jag på fullaste allvar inte haft råd. Och vad skulle det ha spelat för roll, förresten? Fram till för några år sedan hade jag skulder hos kronofogden. Jag tilläts inga extrapengar, de skulle direkt in till dem. Och det var så jag ville ha det. In med så mycket som möjligt för att någon gång – helst innan jag dog av hög ålder – bli av med den där förbannade skulden. Nu när jag äntligen blivit avskriven hos kronofogden finns det fortfarande ett banklån och CSN att betala varje månad. Det drar iväg. Jag har prioriterat att betala detta, inhandla det vi behöver hemma och att äta. Jag har inte ens funderat på något sparande. 

Idag ringde jag äntligen och ordnade ett möte med en annan bank. De har visserligen inte heller kontanthantering men det kompenserar de genom ett samarbete med en annan inrättning, som i sin tur erbjuder både kontanter och bättre öppettider än de flesta banker. Dessutom väljer jag själv istället för att banken ska välja åt mig. Under vårt samtal idag bad hon mig lista vilka sorters konton jag har. Man hade kunnat höra en hål falla då hon förstod att jag bara har ett lönekonto. Genom telefonen. Det är en ganska speciell och obehaglig tystnad. Hur fånigt det än låter så satt jag i soffan och kände mig dum. Som att jag gjort något fel. Ändå vet jag ju hur det legat till. Att jag fått kämpa för att ta mig igenom månaden. Att jag inte ens kunnat fundera på några extravaganser och ändå fått skrapa ihop till det nödvändigaste i slutet av varje månad. Med det nödvändigaste menar jag mat. Något annat fanns inte på kartan. Jag blev expert på att hitta på ursäkter för att inte behöva stå där och tvingas erkänna att jag helt enkelt inte hade råd att ta en fika på stan, gå på bio, ta en glass i solen eller vad det nu handlade om. Att jag – om jag hade tur – hade en femtiolapp att köpa mjölk för den där sista veckan innan lön. Brödet bakade jag. Storhandling i en lågprisaffär i början av månaden var ett måste, annars funkade inte slutet av månaden. Tack och lov röker jag inte och att handla på systemet var under flera år inte ens att tänka på. Jag lät hellre bli att festa över huvud taget. Jag hade som sagt även en inneboende för att dryga ut kassan lite. Att vara ensamstående deltidsarbetande låginkomsttagare och försörjare av en tonåring kräver sitt. Det är därför jag jobbat tre helger utav fyra och tagit alla extraturer jag kunnat de senaste två och ett halvt åren. Med andra ord har jag knappast legat på latsidan och låtit samhället försörja mig, utan har istället kämpat hårt för att göra rätt för mig och till slut få en skälig levnadsstandard.

Jag vet detta. Jag vet även att mina finanser är bättre idag än vad de var för bara något år sedan. Inte speciellt mycket bättre med tanke på att jag numera har ett lån och CSN att betala istället för att de pengarna ska gå till kronofogden, men ändå bättre. Jag slipper känna den där nattsvarta hopplösheten som slog över mig som en tsunami varje månadsslut då jag insåg att jag som mest lyckats hålla utmätningen stången genom att betala räntor och sådant skit hellre än att jag betalt något nämnvärt på skulden. Den onda cirkeln är bruten. Så ja, jag har det bättre nu. Att jag bor ihop med Vikingen gör också stor skillnad. Jag betalar naturligtvis min del av utgifterna och ser till att vi alla har mat, men numera är det inte bara mig det hänger på. Om jag någon gång känner att jag misslyckas med att trolla med knäna gör det inte lika mycket eftersom han ju tar hälften av utgifterna. Det jobbiga för mig idag är snarare att jag har svårt att känna att det är ok att han ibland betalar saker vi gör ihop. Samtidigt vet jag att det är hans val. Jag ber honom aldrig om något och han vet att det ibland är så att jag inte har råd. Om han då vill att vi gör något ihop får han själv bestämma hur han ska göra och vad som är viktigast. Att jag har skitsvårt att låta honom välja att göra det är en annan femma. Det handlar om helt andra hjärnspöken och demoner än vad min ekonomi för med sig. 

Banktjänstekvinnan menade inget illa. Hur skulle hon kunna veta att den där fruktansvärda tystnaden som blev när hon försökte dölja sin förvåning över att en vuxen person inte har en buffert eller säkrat sin ålderdom på något vis skulle få hela mitt inre att vrida sig i vitglödgande plågor? Att det hon ansträngde sig för att inte säga skulle skrika i mitt huvud? Hon gjorde sitt bästa för att dölja sin reaktion, men den glättiga tonen som följde den hemska tystnaden kändes ändå som att hon tyckte synd om mig för att jag uppenbarligen inte förstår bättre. Och ja. Jag vet att det är mina egna känslor som reflekteras här. Jag tvivlar inte en sekund över att hon faktiskt tänker som jag beskrivit men den enda som kan få mig att känna mig så värdelös är jag själv. Hennes åsikt om mig är helt egal då jag inte känner henne och inte tillskriver henne rätten att ha en åsikt om mig som spelar roll. Jag är dock trött på att känna mig dålig. Jag är bra som fan! Hur skulle jag annars ha kunnat ta mig igenom det jag gjort, sett till att sonen inte saknat något och inte fallit djupare i skuld varje månad trots att allt motarbetat mig? Vet ni hur svårt det är att vecka efter vecka, månad efter månad och år efter år förvägra sig själv saker, att aldrig unna sig något och att se till andras behov före sitt eget? Det är en oerhört stor bedrift att kunna leva så. Alltså är jag så förbannat jävla bäst! Och jag ska skaffa mig ett sparkonto. 

 

Annonser
kommentarer
  1. Yvonne skriver:

    Heja dig! ❤

  2. Maria skriver:

    Härligt, du är en stålkvinna 🙂

  3. Anna skriver:

    Heja Solen!
    Kan för övrigt bara instämma i att det är åt helvete att de inte längre hanterar kontanter på banker. Jag fick det där snorkigt överlägsna bemötandet av nån liten skit på kundtjänst på min bank men jag sa bara till honom att ”cash IS king” och undrade om han alltid var så otrevlig mot dom som faktiskt betalar hans lön. Blev rätt tyst då 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s