Tydligt ickebesked

Publicerat: 29 januari, 2014 i Uncategorized

Carpal-Tunnel-syndromeBilden är lånad på nätet.

Nu har jag varit på den fysiologiska undersökningen av nerverna som går igenom handlederna. Det var en ganska spännande undersökning, på fler än ett sätt. Jag vad henne beskriva vad det var hon mätte och vad de olika kurvorna på skärmen hon hade framför sig betyder. Efter att vi tagit oss förbi att hon glömde förvarna första gången hon skickade iväg en elektrisk stöt i armen på mig så att jag ropade till av förvåning och hon bad så himla mycket om ursäkt brydde jag mig mindre om stötarna än om varför hon satte sändaren och mottagaren där hon gjorde. Vet ni om att på hela handen så gör det ondast att få elektriska stötar på den sidan av ringfingret som vetter mot lillfingret. Huden mellan fingrarna är tunnare än på resten av handen och den nerven som går där är oerhört tunn och känslig. Inte mina ord, utan fysiologen berättade det när jag berättade att det var det ondaste det gjort dittills. 

Hon tar bara proverna och får inte lämna några provsvar. De skickas istället till min husläkare, som i sin tur kontaktar mig och sedan kirurgen. Ändå blev det ju så att jag fick en ganska bra uppfattning om hur det skulle vara och inte vara genom att hon förklarade processen och de olika topparna i testet. När hon förstått att jag hängde med en del i hennes förklaring trots de facktermer hon slängde sig med talade hon om att hon absolut inte ger mig något svar men att hon utifrån de resultat hon såg direkt skulle bli väldigt förvånad om jag inte får operation i bägge handleder. Det hon såg var övertydligt. Uppenbarligen är de lika illa däran (hennes ordval, inte mitt) och att jag har ondare i höger beror troligen på att den har en dubbel åverkan någonstans längst nervbanan. Hon uttryckte lite förvåning över att jag lyckas ta mig igenom dagarna utan att bryta ihop.

Jag är dålig på att bryta ihop. Mitt måtto har alltid varit ‘bit ihop och kom igen’. Att det tagit mig ungefär 12 år innan jag kommit så långt att jag kontaktar läkare anående detta är ett bevis på det. Jag biter ihop. De första åren var det visserligen påverkat av att alla jag pratade med som gjort en karpaltunneloperation inte var nöjda med resultatet, något som förändrats med åren och kanske även teknikens utveckling. Sen är man så dum så att man vänjer sig. Jag har slutat vilja vara van vid smärta. Det räcker nu. Jag ska göra dessa operationer, klättra väggar under den månadslånga konvalescensen och sedan komma igen utan att behöva bita ihop. Det är vad jag bestämt mig för nu och då blir det så.   

Annonser
kommentarer
  1. Yvonne skriver:

    Dålig på att bryta ihop?! Nähä! I den här släkten bryts det inte ihop, det bits ihop! 🙂 Hoppas du får op så du får ordning på det där nu! Ladda med bra filmer, böcker och promenader under konvalescensen så kommer det att gå superbra.

    • ~Sol~ skriver:

      Haha. Jo, så är det ju. Vi biter tills tänderna går sönder och sen biter vi sönder proteserna vi ersätter dem med. 😀 De tar en hand åt gången, så jag får helt enkelt lära mig att göra saker med en – och ibland ‘fel’ – hand. 😀

  2. Purple skriver:

    Du fixar det här. Tänk på hur skönt der blir när allt är över.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s