Stress?

Publicerat: 9 januari, 2014 i Uncategorized

stress

Jag vet inte riktigt vad jag ska tänka och tro. Min hjärna säger att det troligen handlar om stress, även om jag inte känner mig stressad just nu. Det skulle dock inte förvåna mig om det ändå handlar om någon form av inre stress. Jag har ju kört på ganska hårt de senaste åren. En snabb uträkning visade t ex att jag jobbat tre utav fyra helger varje fyraveckorsperiod utom fyra sedan i september 2011. Det blir en hiskelig massa helger. Anledningen till att jag jobbat så många helger är att jag kunnat ta extrapass i veckorna då. Det har med andra ord blivit en hel del oregelbundna timmar utan jättemånga lediga dagar per månad. 

Utöver detta har jag försökt ha ett vettigt hemmaliv också. Där har det också snurrat på i 110, men det har inte riktigt märkts på samma vis som på jobbet. Jag säger inte att jag egentligen känt av hur mycket jag jobbat, det har liksom bara lunkat på. Rent rationellt förstår jag att det ändå sliter på kroppen. Det är likadant med hemmasituationen. Det har hänt så otroligt mycket under de senaste två – tre åren och jag har ibland inte ens hunnit registrera lugnet innan nästa cirkus varit igång. Jag har tagit hand om eller tagit igenom jobbiga situationer och jag har haft förbannat roligt. Oavsett vilket så har det krävt en (hel) del energi. Klart att det måste påverka både knopp och kropp till slut. 

Trots att jag rationellt vet om detta och gör vad jag kan för att ta det lugnt och vila så skrämmer det mig när det hugger till i bröstkorgen. Det går över väldigt kort och jag har inga bestående men av det, men det är läskigt när det sker. Jag kände av något liknande när jag var yngre, men 20 år gör mycket för glömskan. Jag minns inte om det var på samma vis eller om det kändes lika mycket som det gör nu. Jag bara minns att jag kände hugg i bröstkorgen och att det var obehagligt. Jag minns även att läkarna inte tyckte att det var något att oroa sig över. Jag vet inte, jag. Frekvensen av huggen har minskat sedan jag blev ledig, så det kan ligga mycket i min teori om att det handlar om stress. Att jag känner mig misshandlad inombords verkar inte spela någon roll. Hostan är en sak, huggen i bröstkorgen en annan. Det känns som att den ofrivilliga vila jag får av hostan gynnar resten av mig, trots smärtan den bringar. 

Jag tänker försöka hålla mig väldigt lugn i några dagar framöver. Inte planera in något annat än det som är absolut måste. Det innebär naturligtvis inte att jag inte tänker sköta hemmet, fota, skriva, göra kort, skriva brev och annat jag tycker är roligt samt handla och andra sådana måsten jag tycker är ganska trista men ändå behöver göras. Det jag däremot inte tänker göra är att stressa. Jag är ledig. Det finns ingenting jag behöver skynda mig till eller för. Just så tänker jag leva. Här och nu. Om det inte hjälper tänker jag söka läkare och låta dem undersöka det hela. 

 

Annonser
kommentarer
  1. Yvonne skriver:

    Var rädd om dig!!!! ❤

  2. Purple skriver:

    Läskigt! Du borde nog ta reda på vad det är…..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s