Då var den glada julen slut, slut, slut…

Publicerat: 25 december, 2013 i Uncategorized

IMG_9510

Julklapp från Vikingen. En hel massa pysselsaker. 😀

IMG_9594En fantastiskt vacker sjal som Vikingamorfar valt ut själv. Helt rätt färger och den är mjuk och den är mjuk och skön.

Vad ska jag säga? Jag har haft en oerhört bra dag… trots att det varit julafton. 😉

Vikingen tyckte att jag sov alldeles för länge i morse. Å ena sidan ville han att jag skulle bli ordentligt utvilad efter att bara ha sovit i några timmar mellan söndag eftermiddag och efter klockan två på tisdag morgon, å andra sidan var han som ett barn gällande att öppna sin julstrumpa. Den han fyllt själv dagen innan. I alla fall trodde jag att det var därför han var så ivrig. När jag (äntligen) vaknat till hoppade han bokstavligen ur sängen och störtade till garderoben i vilken han gömt sin julstrumpa och slet fram den. Jag kämpade fortfarande med att hålla ögonen öppna när han med ett stort leende lutade sig över sängen och la en julstrumpa på min. Hans min var obetalbar. Att bli som ett barn på just julafton måste kännas härligt. 

IMG_9482

I min alldeles nya julstrumpa – kan ni tänka er att denna svenska man haft en i snart 45 år medan jag som är kanadensiska aldrig ägt någon? – fanns en påse med Polly bilar, en historietidning och en korsordstidning. Snacka om att han känner mig väl. Tror jag. Korsordstidningen hade svårighetsgrad en penna utav fyra. Jag väljer att inte tolka det. Tror jag. Livet känns lättare om jag låter bli att tro att min sambo tycker att jag bör hålla mig till den lättaste nivån av korsord och ordlekar. Det är mycket lättare att bära med mig värmen jag kände av hans omtänksamhet istället. 

IMG_9490

Julfrukosten blev lite annorlunda för mig. När jag masat mig ur sängen och gick in i köket var Vikingen redan i full gång med att fixa och dona. Han hade dukat med julservisen, tagit fram ost, bröd, senap, och allt vad som tillhör och höll som bäst på att koka gröt och skära skinka när jag smög mig fram och gav honom en kram. Vi åt i lugn och ro medan vi godmodigt retades lite med varandra. Kassen med julklappar stod bredvid mig på stolen men vi valde att låta bli dem en stund till. Vikingen hade ju tidningarna han köpt åt sig själv och jag blev snart nog upptagen med att göra mig i ordning för resten av dagen. 

IMG_9556Så fantastiskt vackra böcker. Anne på Grönkulla från 1929 är den lilla boken med grön rygg.

När klockan var slagen cyklade vi iväg i regnet. Herregud, vilket trist julväder! Vart är snön? Vart är kylan? Jag vill ha vinter! Hur som helst var jag genomsvettig när jag kom fram. Jag hade missbedömt kylan – den var obefintlig – och tog således vinterkappan. Yay. Nåja, Vikingamorfar var glad över att se oss och ojade sig så där lagom över hur mycket mat vi hade med oss. Nu var det egentligen inte så mycket, men gamla morfar lever nog gott på resterna ett tag i alla fall. Precis som vi tänkt. Det blev ganska många sköna timmar tillsammans med en oerhört trevlig gammal man. Jag tog en lov runt hans bokhyllor och kände mig som om jag hade dubbel julafton då jag botaniserade bland hans makalöst vackra böcker. Anna Maria Lenngrens samlingar som gavs ut som jubileumsutgåva inför år 1900, Ludvig Johan Runebergs Fänrik Ståhls sägner från 1904 och Anne på Grönkulla från 1929 är några exempel på de skatter jag hittade. Tre band av Leo Tolstojs Krig och Fred med guldfärgade sidokanter finns också representerade. Jag var i himmelriket!

IMG_9536

När Vikingamorfar började klippa med ögonen tog vi farväl och då vi ändå var i den ändan av stan passade vi på att hälsa på en del av min adopterade familj. De blev både förvånade och glada över att se oss och snart nog deltog vi i samtalet som om vi varit där hela dagen. Skratten haglade rätt friskt och jag njöt av att se Vikingen passa in så bra i den delen av den adopterade familjen. När jag tänker tillbaka mot hans betänkligheter gällande att träffa just dem kan jag inte annat än skaka på huvudet och flina åt hur engagerad han var i samtalet. Han retas, skojar, retas lite mer, skrattar, tar emot, ger, flinar, skiner upp och verkligen är närvarande. Jag förstår honom. De må vara en av de många familjerna Annorlunda jag omger mig med, men precis som de andra familjerna av det slaget är de helt makalösa människor. 

IMG_9563

Vi blev kvar där längre än vi tänkt, vilket är anledningen till att vi inte hann iväg till ytterligare en familj Annorlunda jag adopterat som mina. Eftersom vi inte lovat något känns det ändå ok. De förstår säkert och blir nog precis lika glada när vi dyker upp i morgon istället. Nu är kvällen sen och sängen lockar. Jag skulle kanske lösa ett korsord eller sju innan jag somnar? På svårighetsgrad en penna borde det inte ta speciellt lång tid. 😉

God fortsättning, fina ni.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s