Inte värre än så?

Publicerat: 26 oktober, 2013 i Uncategorized

fat vs thin

Jag hade tänkt skriva ett inlägg om gårdagens resa och troligen kommer det ett sådant senare, men just nu blir det istället ett inlägg om något som hände i slutet av kvällen. Det är en skitgrej men jag har ändå inte slutat fundera på den och därför kommer den ner på pränt. 

När vi klivit av bussen och sedan suttit och filosoferat på Donken medan vi tryckte i oss mat styrde vi stegen mot platsen där vi ställt cyklarna. Vi var trötta, mätta och aningen sliriga utan att det på något vis var överkurs. Det hade helt enkelt varit en bra dag. Efter att ha svängt runt ett hör i centrala Västerås ser vi att en kille gör allt han kan för att stå obemärkt i ett prång och lätta sig medan hans kompis i sin tur stod och gapade som en galning om att ‘Seeeeeeeeeeeeer ni?!? Haaaan piiiiiiisssssssar offeeeeeentligt! Koooom och titttta! Haaaan haar draagit fraaam kuuuuuuken på staaaaan!!!’ och så vidare samtidigt som han gjorde en konstig liten dans under vilken han pekade mot sin stackars kompis. Jag tycker inte att det är ok att ställa sig och tömma blåsan mitt i stan, men erkänner glatt att jag vid tillfälle önskat att jag hade förmånen av att kunna bara hala fram den och lätta mig på ett sådant enkelt sätt. Och det var verkligen uppenbart att han var generad över kompisens agerande och jag hörde honom ssccchhh´a åt honom mer än en gång.

Klart jag inte kunde hålla käft. Jag funkar inte så. Istället frågade jag killen som ylade som en stucken gris om han möjligen var utvecklingsstörd. Hans initiala förvåning över att bli ifrågasatt fick honom att haspla ur sig ett nej. Då bad jag honom att sluta bete sig som om han vore det för att de som verkligen är det ska slippa skämmas över honom. 

Då blev han av någon konstig anledning arg. *ooooppps*

Reaktionen blev däremot så tandlös att jag blev förvånad. Jo, han började förstås skrika åt mig samtidigt som han gjorde en poäng av att gå bortåt – bort från Vikingen – och bröstade upp sig som om han vore stor och modig, men det han skrek var så löjligt att jag skrattade åt honom. Tydligen var det värsta han kunde komma på ‘Ja, men du är ju tjock!’ varpå jag självklart svarade ‘Ja, men till skillnad från dig är jag bara tjock på utsidan och inte i huvudet’. Det var då hans kompis (som numera var klar med sitt) muttrade om att ‘Kom nu, du är ägd’ och försökte få honom att knipa igen, men nej. Han skrek om och om igen att jag ju var en tjockis och att det var bättre att vara tjock i huvudet än om magen (Que?) bla bla bla bla. Jag gick bara därifrån samtidigt som jag log åt hans barnsligheter och korkade uttalanden. 

Vikingen och jag upplevde det hela olika, men jag tror att det mest berodde på att den där lilla mesen dels gjorde det lilla han kunde för att vara verbalt elak mot mig  och Vikingen ville skydda mig (jag är dock glad över att han inte la sig i förrän mot slutet då han inte längre kunde hålla sig från att ropa några väl valda ord efter muppen) och dels att killen var så feg att han drog sig bortåt en bit innan han ens tordes börja skrika åt mig. Feghet är inget som står högt i kurs hos min Viking. 

Men nu till den springande punkten. 
Killen trodde på fullaste allvar att det allra värsta han kunde säga till mig var att kommentera min vikt. När jag helt lugnt konstaterade att han hade helt rätt i att jag är tjock blev han till en början ställd och fortsatte sedan i alla fall jamsa om det. Han såg mer osäker ut då, men kunde tydligen inte byta spår när han väl dragit till med det han trodde måste vara det värsta han kunde kläcka ur sig. Antingen det eller så var han smart nog att inte slänga ur sig något könsord eller antydningar om världens äldsta yrke då Vikingen var med. Han är inte så liten, min Viking, och han har ett sjuhelsickes humör om någon beter sig på det viset. Fråga knattarna i klacken om det är ok att vara respektlösa mot kvinnor när Vikingen är med, så får man ett enhälligt svar. Finns inte på kartan. 

Är det verkligen så hemskt att vara tjock? Är man värd mindre då? Räknas man vara mindre intelligent? Mindre framgångsrik? Mindre ok? Och skiljer det sig mellan könen? Är det mer ok att vara tjock som man eller räknas man hamna på samma ‘låga nivå’ då också? 

Mina svar på dessa frågor är självklart; Nej, nej, nej, nej och eventuellt, men att jag ändå tror att det sistnämnda beror på seglivade fördomar om mannens överhet gentemot kvinnan. Ni vet, allt det vi kämpar emot med dagens jämställdhetsfrågor. Jag tror inte att en tjock man generellt anses ‘bättre’ än en tjock kvinna, utan att det mer handlar om att det är en man som överlag jämförs med en kvinna. Tyvärr. Jag gillar inte den fördelningen och jag hoppas att jag är fel, ändå känns det mer som att det är ok för en man att ha ölkagge medan en kvinna anses ha tagit sämre hand om sig själv om hon har en uppsättning volanger. 

Jag gillar det inte. Nu tog inte jag åt mig personligen av killens påhopp, han konstaterade ju bara det uppenbara, men det beror nog uteslutet på att jag faktiskt inte har några problem med min vikt eller storlek. Ja, jag är en tjockismocka. Heffaklump. Bumpasvulla. Jag är samtidigt medveten om att jag har oerhört bra värden, är starkare än de flesta och inte hindras av min vikt på jobbet eller i vardagen. Det kan komma en dag då detta förändras och då måste jag också vara redo att göra förändringar men just här, just nu, är jag nöjd med status quo. Jag är bra som jag är. Punkt. Han skulle ha kunnat skrika sina konstaterande angående min storlek tills han var blå i ansiktet utan att det berört mig. Men det är jag. Andra är inte lika bekväma med sig själva. Där hade han nog kunnat göra stor skada med sitt ytliga dravel. 

Om man skalar av situationen och bortser från att det var mitt eget fel att han betedde sig som han gjorde, vad tycker ni? Är kvinnors vikt verkligen ett skällsobjekt? Är det rent av så att just du tycker att det är skillnad mellan en tjock kvinna och en tjock man? I så fall, varför? Vad är det som utgör skillnaden? Jag försöker inte peka ut någon som politiskt inkorrekt eller ytlig, utan vill verkligen försöka förstå vad det är som gör att det anses bättre med tjockskallighet än övervikt. Och ja, jag är medveten om att jag drar det till sin spets men det vore ändå intressant med svar. 

Annonser
kommentarer
  1. Sol:s Viking skriver:

    Det hade blivit många bip bip bip bip om du skrev vad jag sa raring!!! ♥

  2. Purple skriver:

    Håller helt med dig! Det är inte hemskt att var tjock och många passar faktiskt i att ha lite övervikt och kvinnliga former. För mig handlar det aldrig om utseendet utan hälso frågan, jag vill leva ett långt liv och det är ingen tvekan om att övervikt ger större risker till hälsoproblem med åren, men det tycker jag är den induviduellas ensak, att dömma personer efter utseendet vikt eller annat visar bara på låg intelligens.

    • ~Sol~ skriver:

      Just precis så! Det handlar om det allmänna måendet och alla passar inte att vara pinnsmala/normalviktiga/tjocka etc. Vi är individer och således olika med våra alldeles egna förutsättningar och önskemål. Som jag skrev, jag trivs med mig själv men skulle jag få problem med hälsan får jag tänka om. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s