Äntligen

Publicerat: 21 oktober, 2013 i Uncategorized

vsk hammarbyJa, det var så det avslutades. VSK la av, det gjorde inte Bajen. 

Idag sov jag lite kortare än jag egentligen hade behövt, men då klockan är halv fyra och jag inte gäspat en enda gång känns det ändå bra. Att kliva upp och åka iväg några timmar innan jag vanligtvis vaknar var värt riskten att gäspa mig igenom natten. Nu pressade jag visserligen minuterna så mycket jag kunde och klev inte upp förrän precis då jag var tvungen för att hinna till Rocklunda innan avsläpp.

Ja, det var bandypremiär idag! Äntligen, äntligen, äntligen! Och vet ni? Eftersom jag jobbar natt numer kommer jag att kunna se fler matcher i år än under tidigare år. De tar slut precis då jag måste åka iväg för att hinna till jobbet. Dessutom spelas många matcher mitt i veckan och sex av mina nio till tio nattpass går åt på de två helger jag jobbar. Rimligen faller inte alla de återstående tre eller fyra på matchdagarna. Jag gillar oddsen. 

Hur som helst så slängde jag mig i duschen, gjorde mig presentabel och pallrade mig iväg till arenan. Vikingen och ett gäng härliga vänner hade startat dagen några timmar innan och mötte upp med stora, varma kramar och, i de flesta fall, en stark doft av… invärtes marinad. Är det bandypremiär så är det. En del av dem fortsatte egentligen festen från lördagen, då VSK fotboll säkrade kontraktet genom att spela oavgjort mot Frej samtidigt som Dalkurd fick pisk av något annat lag. Tabeller och sånt, ni vet. Jag är inte så intresserad av fotbollen men är ändå glad över VSK´s framgång. Det hade varit hemskt om den anrika klubben fått ännu mer problem än det tunga lass de redan bär på. 

Matchen var jämn. Det blev några nära ögat situationer – åt båda håll – men såg till slut ut som att det skulle bli dött lopp. Oavgjort och en pinne att börja säsongen med. Värre kunde det ju bli. Och det blev det. Jag såg med fasa hur VSK liksom bara la av innan slutsignalen gick. Bajen tog självklart tillvara på tillfället och skrinnade snabbt och motståndslöst över isen för att i sista stund peta in segermålet. Jag och många med mig skakade på huvudet som om vi inte riktigt förstod vad vi sett. Ändå var det busenkla segermålet ett faktum och jag hade bara att gratulera Lillen till att hans lag tagit hem segern. Aj som fan!

Nåja. Jag hade andra saker på min kalender än bara bandy och därför skyndade jag iväg mot bostadsområdet intill arenan. Det vankades nämligen 20-årskalas för en av de adopterade syskonsönerna jag har. Egentligen är han son till mitt ex syster men det blir alldeles för komplicerat att komma ihåg hur alla turer är med familjen jag tog som min egen då jag och exet separerade så hädanefter kommer jag helt enkelt att referera till dem som de adopterade syskonsönerna för att förenkla just nu. Namn kommer eventuellt senare. Jag valde dock att skicka iväg Vikingen till lokalhaket för att han inte skulle däcka någon med sin ölstinna andedräkt. Detta mottogs inte allt för väl hos sagda Viking, vilket blev väldigt tydligt då jag fick ett sms i vilket han skrev att vi ‘säkert ses i november eller nåt’. 

Oktober tog slut väldigt fort. Inte ens en halvtimme efter att vi gått åt olika håll styrde han kosan bort till huset där jag satt och fikade i godan ro, helt oberörd över hans sms och den långa tiden isär jag hade framför mig. När jag fick samtalet om hur han skulle gå för att hitta till rätt hus borde jag kanske ha klätt på mig och gått därifrån men jag hade trevligt och ville inte att det skulle ta slut så fort. Därför dirigerade jag honom och Lillen rätt och satt sedan såg på medan Lillen satte sig till rätta och drack kaffe och åt tårta och Vikingen valsade runt lite, satte sig på en av de adopterade syskonsönernas fötter, petade till L i ansiktet när han skulle peka på något, talade om för samma Lena att hon är en elak person, bad om hjälp mot henne av M (som är en och för kort i strumlästen) och upprepade ‘Hon ska flytta ihop med mig’ samtidigt som han sträckte ut hela handen framför ansiktet på personen bredvid honom som om det vore ett mantra han måste säga för att överleva. Det var en… intressant… upplevelse. 

Nu låter jag kanske lite gnällig och det är absolut inte meningen. Jag har inga problem med att Vikingen var överförfriskad och jag tror (upplevde det som) att de andra mest skrattade åt tokerierna. De gillar honom. Och ja, det gör jag också. Han är rätt söt när han sover. Snart kommer jag dessutom att ofta kunna se på honom när han sover. Jag vill att det ska vara november NU. Inte Vikingens november, den är uppenbarligen inte densamma som alla andras. Riktig november. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s