Att göra vad man kan

Publicerat: 16 oktober, 2013 i Uncategorized

matkassen

Idag gick jag med på en sida på facebook. Jag gör sällan det. Gillar sidor och följer dem, menar jag. Jag har facebook för att interagera med mina vänner och lägga upp bilder. Alla grupper och spel etc är mest bara dryga. Den här sidan kan jag dock inte ignorera och bara gå förbi. 

Jag hjälper ofta stadsmissionen med en slant och det händer regelbundet att jag köper en macka och en kopp kaffe eller liknande till någon av de hemlösa som sitter på olika plater runt om i stan. Jag köper Situation Stockholm (och har kommit att tycka om tidningen) för att jag vet att säljaren får en slant för var tidning han eller hon säljer och jag har överlämnat jackor, vantar, mössor och halsdukar till behövande. Detta är en självklarhet för mig. Nej, jag har inte haft det fett jag heller, men jag har haft det många gånger bättre än de. Hur svårt jag än har haft det att få ihop till mat i slutet av månaden så har jag i alla fall haft tak över huvudet och maten har på något vis också trollats fram, även om det vissa dagar bara varit ferraripasta. 

När jag fick upp ögonen för Matkassen på facebook och läste lite där blödde mitt hjärta för människorna i stort behov av hjälp som figurerar där. Det är vanliga människor som haft otur i livet. Män, kvinnor och barn som haft drömmar om något helt annat. Som fortfarande drömmer, men kanske något mer nedtonat och basiskt. Nu drömmer de om att det fortfarande finns empati kvar i världen och att någon ska förbarma sig över just dem. Att de ska kunna ta sig igenom dagen, veckan, månaden eller till och med vintern. Längre än så tvivlar jag på att de vågar drömma. Drömmar är en välsignelse men kan även vara en förbannelse då de påminner om vad man inte har. Fattigdomen här ser inte nödvändigtvis ut som i Nigeria, Laos, Turkiet eller annanstans, men upplevs inte lättare för det. 

Nej, jag har det fortfarande inte fett. Jag har en många ekonomiska aspekter som fortfarande kräver en hel del av mig. Jag tråcklar med varje krona. Men vet du? Jag har nästan alltid en tröja, ett par byxor, en jacka, en halsduk, en mössa, ett par vantar, till och med ett par skor eller liknande som inte används. Jag vet inte riktigt hur det kommer sig och jag ämnar inte lägga ner speciellt mycket energi på att fundera på det, men det är ändock ett faktum. Jag har även kvar en del som grabben inte använder längre. Och hur jag än vänder och vrider på sanningen så kan jag låta bli att unna mig den där godispåsen ibland. Strunta i att köpa den där boken just nu. Det är bara något år sedan jag kunde börja unna mig något litet varje månad och jag är oerhört glad över att kunna göra det. Jag behöver däremot inte göra det varje månad. Inte när jag kan göra någon annans månad dräglig genom den sak eller lilla peng jag kan avvara. 

Annonser
kommentarer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s