One down

Publicerat: 12 oktober, 2013 i Uncategorized

map nighttime

Hur jag lyckades få någon sömn alls igår eftermiddag är ett mysterium. Ändock lyckades jag somna om mellan alla de sjuttioelva gångerna grannarna behagade ropa till sina barn, både uppe från sin balkong och nedanför mitt fönster. Jag förstår mig verkligen inte på människor, men det tror jag inte någon annan gör heller. Inte ens de där människorna som gått i skolan och läst om sina medmänniskors beteende i flera år. Människor är och förblir obegripliga. Speciellt människor som bor i hyreshus. 

Nåja, det är ju helt rätt årstid att jobba natt då barnen går in tidigt för att det blir mörkt. Är de redan inomhus behövs det inte lika mycket kraft i lungorna för att skrika på dem. Tänker jag. De verkar hålla med. Eller så har vi väldigt bra isolering i väggarna. Jag fick hur som helst några kvalitetstimmar i bingen innan det var dags att kliva upp, värma lite mat och sedan trampa iväg mot jobbet i den mörka kvällen. Det är ljuvligt mörkt och precis lagom krispigt kyligt i luften för att jag ska känna livsandarna spritta inom mig. Härligt! Det är något speciellt med att vara vaken när alla andra sover. Tystnaden som råder på sena kvällar och nätter får mig att känna mig privilegiera att uppleva den. I alla fall när det sker frivilligt och/eller då jag sovit under dagtid för att orka vara vaken då.  

Väl framme på jobbet flöt allting på som det skulle. Vad kan jag säga annat än att städningen blev utförd, ungdomarna tittades till oftare än just dessa egentligen behöver, tidningen lästes, tv:n tittades på och fnystes åt och jag kunde återigen konstaterade att jag är som klippt och skuren för nattjobb. Visst kom det en gäspning eller två framåt vargtimmen men det var ändå inga problem att hålla mig vaken. Min inre klocka har ju alltid haft lite vajsing och att vända på dygnet är lättare för mig än det verkar vara för många andra. Jo, det ska bli skönt att jobba natt ett tag. Nu ska jag varva ner en stund innan det är dags att krypa ner mellan lakanen. Håll tummarna för att herr Vrålapa och fru Gaphals åker bort idag. Hur trevliga de än är när man möter dem (nu ja, det tog nästan ett och ett halvt år innan de ens hejade ordentligt) är det ändå rätt skönt att de flyttar om några veckor. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s