Funderingar om livet

Publicerat: 6 oktober, 2013 i Uncategorized

I am a dreamer

Jag hade tänkt slumra lite på tåget hem men det var helt omöjligt då jag var för kall och blöt för att kunna slappna av tillräckligt för det. Mer om det i ett senare inlägg. Hur som helst så satt jag ensam fram till Enköping och hann fundera en del på något jag tagit del av i en tråd på Betapet på sistone. Jag har själv bara skrivit ett inlägg i tråden men har ändå följt den hyfsat noggrant då jag inte håller med trådskaparen och vill se hur det hela utvecklar sig. 

Tråden startades för att den här personen anser sig själv leva ett väldigt rikt och fullvärdigt liv på grund av att personen tagit tag i sig själv och verkligen följt sina drömmar. Det har krävts en väldig massa arbetstimmar, många försakningar, anpassningar och svåra stunder innan resultatet låtit visa sig och personens barn är vana vid att få ta hand om sig själva och varandra eftersom föräldern/rarna är upptagna med att hålla drömmen vid liv. Personen har fått jobba väldigt hårt en längre tid och jobbar fortfarande hårt för att upprätthålla drömmen nu när den blivit som den ska enligt de planer och förhoppningar som fanns. 

Med sin egen förträffliga tillvaro som grund förfasades det över hur människor kan nöja sig med mindre än att uppfylla sina drömmar. Hur kan man sitta i ett höghus och se på ‘Ensam mamma söker’ utan att göra allt man kan för att komma därifrån? Hur kan man gå och fika med vänner i flera timmar, bara så där? Spendera dagar i ändå med att läsa, titta på film eller annat? Leva svenssonliv? Vad hände med alla tonårsförhoppningar och allt man ville göra i framtiden? Har man inget driv? Inga drömmar? Inget liv? 

Detta är alltså vad jag funderade på. Mitt liv och hur jag själv definierar det. Nej, jag lever inte det liv jag drömde om som ung. Faktum är att det inte ens är i närheten. Jag ville resa. Kanske flytta utomlands. Ta mig så långt bort från det jag kom ifrån som möjligt. Hitta den stora kärleken direkt och leva med honom i resten av mitt liv. Åh, vilka drömmar jag hade! Men vet ni? Jag var en tonåring utan någon som helst egentlig livserfarenhet. Klart jag drömde om sådant. Det hör till. 

Det hör även till att revidera drömmen allt eftersom. Nu menar jag inte att man ska anpassa sina drömmar till verkligheten. Om det gick vore de ju inte drömmar. Istället revideras de allteftersom jag fått nya erfarenheter och lärt mig lite om vad som är vad i livet. De utvecklades med tiden, precis som jag. Under perioder har de varit mer eller mindre tydliga och vissa gånger har de till och med dolts av händelser som krävt all min uppmärksamhet men de har aldrig varit borta. Jag har dock märkt att de med åren blivit lugnare och mindre högtflygande. Behovet av att sväva har minskat. Önskan att slå mig fri, börja om och starta nytt är inte alls det viktigaste längre.

Anledningen till detta är att jag faktiskt är väldigt tillfreds med mitt liv just nu. Åh, det är rörigt som fan och jag har tusen bekymmer som får mig att vilja slita ut mitt hår i ren frustration men i det stora hela är jag ändå precis där jag vill vara. Nej, jag har inte uppfyllt en hel del av de drömmar jag hade från min ungdom. Det gör inget. När jag väl kom till den tid då det varit möjligt att uppfylla dem ville jag inte längre göra det. Eller så valde livet att slänga åt mig en skruv som gjorde att jag inte hade tid att fundera på några drömmar och när jag väl tagit mig vidare från det hade en annan dröm väckts i dess ställe. Just nu jagar jag drömmen om ett bra liv tillsammans med Vikingen. Jag och min son och han och hans döttrar. Vi. Det är en fin dröm. 

Angående att känna mig värdelös för att jag ibland har tid att läsa en eller tre böcker på några dagar eller gå och fika med en kompis i ett gäng timmar eller som idag, åka till storstan, krama kära vänner som jag inte sett på ett tag, strosa omkring, gå på museum, äta och dricka gott och sedan välja att promenera till stationen i hällregn. Vad är det för trams? Finns inte på kartan att jag skulle känna så! Varför ska jag känna mig värdelös när jag gör saker jag tycker om, träffar människor som gör mig glad och upplever saker som berikar mitt liv? Att trådskaparen tydligen behöver hålla sina vakna timmar fullt sysselsatta är upp till den. Det ger inte denne rätt att nedvärdera och döma ut andra som väljer att göra annorlunda. Vad då, gett upp? Värdelöst liv? Inget driv? 

Vi upplever och bedömer saker olika. Din dröm är och förblir din dröm. Vad du väljer att förändra, försaka, anpassa, lägga till eller vad som nu krävs för att följa din dröm är din sak. Vad jag väljer, reviderar, ändrar och gör för att leva i en tillvaro där jag är nöjd – OBS! stor skillnad från att nöja sig – är min ensak. Det gör att den enda bedömning vi kan göra är på vårt eget liv och våra val. Mitt hem är min borg och mina drömmar är onåbara för andra. Dömande människor som tror att de är bättre än andra för att de gör på ett annat vis kan ta sig i dalen. Jag har slitit ut många skor för att komma dit jag är nu och ta mig sjutton ifall jag tänker låta någon ifrågasätta mitt liv!

Jag blev väldigt glad då jag kommit till slutet av funderingarna. Inte bara för att jag hann färdigt innan två unga tjejer från Enköping klev på och gladdes åt att få prata med mig utan även för att jag tycker väldigt mycket om de slutsatser jag kom fram till. Att leva ett behagligt svenssonliv är inte ett nedköp eller något att förakta. Jo, om man lever ett sådant liv på grund av att man inte orkat eller vågat ta sig för något annat och är missnöjd med det man har är det såklart ett nedköp. Men bara då. Inte heller är ett aktivt liv i vilket man knappt hinner placera rumpan på soffdynan två gånger i veckan vare sig sämst eller bäst, annat än då det föreligger samma sak som hos den ofrivilliga svenssonliraren. Jag är glad över vart jag i livet jag är nu. Över de små sakerna likväl som de stora. Jag är glad över att jag återigen kan revidera min dröm och börja sträva efter den ordentligt, samtidigt som jag ibland åker och fikar eller tar en tur till Spanien för att äta god mat, dricka gott vin, ta det lugnt och slappa på stranden. 

Annonser
kommentarer
  1. iashemlis skriver:

    För att vara så lycklig flr att kommit så långt i sitt liv är den människa väldigt småsint. Allr hennes jobb mwd sig själv har gjort henne väldigt självcentrerad. … som om hennes val är rätt för alla. … nej usch o fy.

    • ~Sol~ skriver:

      Jo, det är så jag också känner. Att hon har haft så bråttom att hon inte hunnit få med sig medmänskligheten under sin resa. Man kan inte bedöma andra efter sig själv och sina egna önskningar.

  2. Lill-it skriver:

    Ja, usch.
    Undviker den tråden som pesten.

  3. Anna skriver:

    Blir bara trött av det ständiga upprepandet av hur duktig hon själv är i alla tänkbara trådar. Tycker synd om barnen jag.

    • ~Sol~ skriver:

      De är kanske nöjda och glada över att saker är som de är? Jag har iofs svårt att tro det, men man vet aldrig. I övrigt är hon säkert jätteduktig, men det slutar man tycka då det ska tryckas upp i plytet på en av personen själv.

  4. Just Sayin' skriver:

    Huvudsaken man lever det liv som funkar i ens liv just nu. Att man är nöjd i stunden. Ibland full fart och ibland bara vara.

  5. Purple skriver:

    Blir glad att läsa att detta. Tycker som du att var och en har sina egna värden och jag blir jätte glad att höra att du är nöjd med ditt liv och var du står just nu. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s