Överkänslig?

Publicerat: 2 oktober, 2013 i Uncategorized

Skin

Jag har en stark misstanke om att jag är överkänslig. Så där löjligt, fånigt och dumt överkänslig. Det verkar även vara en lite ovanlig överkänslighet. Nu menar jag inte att jag är löjlig, fånig och dum även om det nog kan uppfattas så när överkänsligheten ger sig till känna, vilket den tyvärr ganska ofta. Hur många gånger har jag inte fått höra att jag ska sluta löjla mig? Att jag är larvig? Att jag måste skärpa mig? Men vad ska jag göra då, när det faktiskt gör ont?

Jag vet inte ens hur jag ska förklara det för att folk ska förstå. Jag är överkänslig för beröring. Har alltid varit. I alla fall så långt tillbaka som jag kan minnas. Nu menar jag inte att det gör ont så fort någon tar i mig eller att jag ogillar att bli tagen på, utan ta till exempel ett sådant exempel som att bli kittlad. Jo, det kittlas. Samtidigt känns det som om det sticker med nål i huden. Att peta mig i sidan med ett finger är som att köra en murbräcka i sidan på mig. Att dunka mig lite lätt på axeln, så där som tonåringar brukar göra och som vissa av mina vänner fortfarande hör till, ger mig sveda på stället i flera timmar efteråt. Det är inte armen eller muskeln som gör ont, det är huden. 

Jag ogillar verkligen när katten trampar på mig. Det gör bokstavligen skitont. När den väljer att ligga på mig är det inga problem, så länge den inte väljer att behålla tyngden på någon av tassarna. Händer det måste jag antingen flytta tassen så att katten ligger ordentligt eller ta bort skrället helt. Anledningen till att jag fixar en katt är för att den ändå är ganska liten. Jag har aldrig fixat att ligga kvar om någon slängt benet över mina ben eller min höft, det är som ren tortyr. Det både svider och gör ont. Jag särskiljer dessa eftersom det faktiskt är skillnad på sveda och smärta. Jag kan inte ens ha hud mot hud på mig själv, då börjar det också göra ont inom kort. 

Ett litet nyp i armen eller i sidan är bland det värsta jag vet. Nej, jag vet att du/ni troligen inte tar i speciellt hårt eller menar något illa. Det är egalt. Smärtan jag känner när jag blir nypt är ändå ingen småsak. Jag har ont väldigt länge efteråt och ganska ofta renderar dessa smånyp i att jag är öm i flera dagar efteråt. Nej, jag vet att det inte var menat så. Det är ändå så det blir. När Vikingen på skämt nafsar mig på axeln vill jag mest av allt trycka in tänderna på honom. Inte för att han menar att göra illa mig, utan för att det tyvärr blir så ändå. 

Det är ju ingen nyhet att jag även är känslig för solen och dess påverkan. Jag har förstått att jag må hända inte är unik i att få vattenfyllda blåsor av den första vårsolen men att det ändå är rätt sällsynt. Likaså att bränn sig kraftigt efter 20 minuter i försommarsolen då man är ordentligt insmord med solskyddsfaktor 25. Knottriga och svidande utslag är min vardag under sommarmånaderna. Att jag klarade mig så bra nere i Spanien berodde främst på att jag bokstavligen badade i solskyddsfaktor 40 och dessutom gjorde det ungefär en gång i timmen. Och så skuggan förstås. Den var guld värd!

När jag protesterar, oavsett om det gäller nyp, nafs, pet i sidan, hud mot hud eller vad sjutton det nu kan vara som framkallar det obehag och smärta jag känner, så förstår inte folk. Vissa ser på mig som om jag vore ett löjligt våp, andra uttalar saker som indikerar att de också är inne på samma linje. Det gör att jag misstänker att jag är känsligare än andra på just detta vis. Att min kropp blivit felkonstruerad. Att mitt största organ driver gäck med mig. Har roligt på min bekostnad. Eller roligt och roligt, förresten… Det är ju smärtsamt och hur jävla kul är det? Men något annorlunda är det ju eftersom folk verkar oförstående när jag försöker förklara hur det upplevs. 

Är det någon annan som upplever det som jag eller är jag helt enkelt felkonstruerad? Det är aningen retsamt att det som det finns mest av hos mig, dvs huden som sträcks ut över min lekamen i modell rund, är så sanslöst, löjligt och fånigt känsligt. Är jag ett unikum eller är andra bara bättre på att dölja sitt obehag?

Annonser
kommentarer
  1. Yvonne skriver:

    Kan faktiskt känna igen mig i delar av det du skriver men inte alls lika kraftigt! Handlar mer om obehag än smärta för min del. Såg kommentarerna på fejjan, Intressant! Ska du undersöka det vidare?

    • ~Sol~ skriver:

      Jag funderar på det, men har insett att jag inte orkar just nu. Jag låter flytten gå sin gilla gång först, sedan blir livet lugnare och jag kan fundera på andra saker igen. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s