Röros

Publicerat: 11 augusti, 2013 i Uncategorized

IMG_4690Längst bäcken står hus från många olika epoker.

 

För länge sedan, lite mer än fyra hundra år sen, fann man kopparfyndigheter i det norska fylket Sör Tröndelag. Det bildades ett samhälle runt omkring och i närheten av gruvorna, så som det ofta gör när det handlar om rika fyndigheter som räcker länge. Ungefär 40 år efter att gruvan fått sina privilegier brändes staden ner av svenskarna. Två gånger. Både 1678 och 1679 och båda gångerna i juli månad. Ortsborna byggde upp staden på nytt och gruvdriften fortsatte i oförminskad skala. Det lilla norska samhället fick sitt sista besök av en fientlig svensk styrka i slutet av 1718, denna gång utan att den brändes. Svenskarna var mer intresserad av de 16 skeppund koppar som de behagade ta med sig när de lämnade samhället. Efter det fick orten ha sina gruvor i fred tills de lades ner 1978.

IMG_4688Det finns till och med hus PÅ några av de lägre högarna.

Det är en fascinerande stad. Kanske inte så mycket för de stora slagghögarna som vittnar om den tidigare gruvdriften och som numera är skyddade som ett av UNESCOS världsarv, precis som resten av staden är, utan mer för att staden undsluppit den stora explosion av förnyelse som svepte över världen på 1960 och -70-talen. Faktum är att orten överlag uppvisat större intresse av att ta tillvara på det som fanns hellre än att riva och bygga nytt. Det märks tydligt när man går upp- eller nedför någon av huvudgatorna. Åh jo, nog finns där nya hus också, absolut. Jag har dock aldrig tidigare sett ett samhälle där de gamla husen är så inlemmade och levande i det nya. Vissa hus uppvisar sin ordentligt gamla fasad åt ett håll men har blivit försett med plank och målat åt ett annat, allt för att passa gatan/ägaren bättre. 

IMG_4591

Att gå i Röros är som att be om att bli förvirrad. Det är en fantastisk miljö, speciellt om man vurmar för historia, men ändå förvirrande. Ett hus ser ut på ett vis åt ett håll och ett helt annat när man kliver runt hörnet. Jag var smått hysterisk under vår vistelse där, visste inte åt vilket håll ja skulle vända kameran först. Jag fotade vad som kändes som varenda centimeter av Kjerkgate men naturligtvis fanns det ändå mer att fota. Visst berättade jag att det var ett fascinerande ställe? Jag svär att det är sant! Jag hade kunnat gå omkring där hur länge som helst och ändå inte sluta gapa av hänförelse. Vilket fantastiskt ställe!

IMG_4627En gård som håller på att restaureras. En byggnad är från 1600-talet medan två av de andra är från olika år under 1800-talet, den senaste 1879.

Jag gillar verkligen känslan som fanns där. Det var som ett levande Vallby Museum. Människor bodde verkligen i husen som stod där längst gatan, vägg i vägg med nyare hus från både närliggande och senare tid. Det är ett myller av stilar och träslag, grundade eller kantade av skiffer, gneis, granit och betong. Jag älskar det!

IMG_4684En vacker innegård i Röros.

Jag hade som sagt kunnat gå omkring där i evinnerliga tider och tittat, fotat, undersökt, tagit reda på olika saker om husen och folket som bott där och platsens historia men som det var nu hade jag inte någon evinnerlig tid på mig. Därför gjorde jag det bästa av den lilla stund vi var där och tog mig upp för Kjerkgate och nedför Storgate i ganska maklig takt. Nulltj och hennes snälla man Fiskaren lät mig hållas i den mån tiden räckte. Nulltj är lite av en arkitekturälskare och jag såg att även hon tog några bilder, men mest log hon åt min uppenbara iver. Det var så himla kul att få se detta att jag släppte alla hämningar och till och med stack in huvudet i en öppen dörr till ett privathus. Uhum. Och jo, det såg ut som i vilket annat hem som helst. 

IMG_4653

Något jag uppmärksammade speciellt var färgerna på husen. I just Röros var olika nyanser mörk patina på träkåkarna det vanligaste, men även där fanns kombinationen senapsgult, terrakotta/rött och grönt som Nulltj förklarat för mig var norska allmogefärger. Ungefär som våra Faluröda stugor med vita knutar, det fanns hus med denna kombination lite överallt. En… intressant… (?)… kombination jag nog inte tänker anamma. 

IMG_4635Gammalt möter nytt (nyare).

Om ni får möjlighet rekommenderar jag ett stopp i Rörås. Det är en intressant plats med mycket att titta på. Det torde vara roligt att se även om man inte är en sådan historiefantast som jag och det är lätt att slå ihjäl några timmar medan man förundras över hur man lyckats sammanfoga ett hus som ser ut att vara redo att falla ihop när som helst med ett nyare som står stolt och rakt (?) bredvid sin skamfilade kusin. Det finns även en vacker kyrka att gå in i. Vi valde att inte göra det då vi inte växlat till norska pengar och de tar 30 NKR i inträde, men hade det varit gratis inträde hade vår vistelse i Röros blivit längre än planerat. 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s