Vissen

Publicerat: 4 juli, 2013 i Uncategorized

vissen blomma

Igår eftermiddag somnade jag på soffan och var väck för världen i två hela timmar. Jag ojade mig över det när jag vaknade, irriterad på mig själv eftersom jag ju visste hur svårt det skulle göra nattsömnen. Att Mini-Belse varit och petat på mig hade gått mig helt förbi, så jag muttrade lite över att han får ta mer nästa gång. Nog visste jag att det absolut inte var hans fel, men ändå. Jag kunde ju inte bara vara irriterad på mig själv. Eller hur? 

Nå, jag somnade som en stock vid midnatt (vilket ändå är ganska tidigt när det gäller mig) och sov natten igenom tills klockan ringde vid nio i morse. What the…? Jag går ju upp och kissar minst en gång per natt annars. Nu på morgonen oroade jag mig istället för att min överfulla blåsa skulle orsaka urinförgiftning av högsta graden. Tur att toan ligger nära mitt sovrum. Det gör visserligen alla rum i mitt hem, men ändå. I morse var jag ytterst tacksam över att bo smått. Tyvärr var jag även stel efter att ha legat så många timmar utan uppehåll, så min förflyttning dit var till och med mindre graciös än den varit om jag bara varit obeskrivligt-smärtsamt-livrädd-för-att-läcka-kissnödig. Tur att ingen såg mig. Och att jag hann! Det var nog bäst av allt. 

Nå, nu har det gått några timmar sedan jag klev upp. Stelheten i kroppen har övergått till en molande värk. Snoret rinner. Halsen ömmar rejält. Huvudet värker. Hostan hjälper inte något av detta. Hej sommarförkylning. Det fanns alltså en anledning till att jag kände mig lite trött igår och var ingen slump att jag däckade en stund. Min kropp försökte tala om något för mig. Att jag lyssnade var ju högst tillfälligt, det var mest det att jag hade en lugn stund och tillfälle att somna. Idag försökte jag lyssna på kroppen. Speciellt huvudet. Fy fan vad ont det gör! Ingen migränvärk, men fan så illa ändå. Det hade jag dock inget för. Det blir till att jobba ändå.

Vi är mitt inne i semestertider. En annan personal är redan hemma sjuk och vi har därför kort om folk. Hade det inte varit för det hade jag utan tvekan varit hemma idag. Trots 1000 kronors avdrag på lönen i form av karens. Jo, just så dassigt mår jag. Men, men. Det gäller bara sju timmar. Det får gå. Och till alla som skakar på huvudet och anser mig galen… Ni har rätt. 

Annonser
kommentarer
  1. iashemlis skriver:

    Den där tusingen kommer kännas bra efter att du KÄMPAT dig genom denna dag med andra ord. Krya på dig vännen. *Kram*

    • ~Sol~ skriver:

      Jo, den kommer att kännas förbannat bra. Helvete vilken skitdag det varit. 😦
      Nåja, det finns alltid något gott med allt och jag misstänker att just den där tusen råkar vara det i detta.
      Tack.
      Kram

  2. Just Sayin' skriver:

    Nävar med panodil och andra medikament gör susen..skojar bara men jag vet hur det är. Jobbar (nästan) alltid när jag är sjuk men är totalt död efteråt. Krya på dig.

  3. Yvonne skriver:

    Är du piggare nu?

    • ~Sol~ skriver:

      Det tog tills dagen efter innan jag började må någorlunda. Tänkte avböja att följa med ner till finbilscruisingen, men kände bara någon timme innan att det skulle funka. Nu är jag helt återställd. Spänningar efter allt som varit med midsommar, förlovning och 40-årskalas kanske?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s