Att glida in på ett bananskal

Publicerat: 2 juli, 2013 i Uncategorized

johnnie walker red

 

Min mamma har aldrig någonsin lagt sig i vem jag träffar. Det är helt och hållet min ensak. Visst vet jag att hon haft synpunkter på än det ena och än det andra angående vilka män – pojkar – jag umgåtts med men hon har varit väldigt noga med att inte kritisera dem innan jag själv sagt eller gjort något som liksom givit henne frikort att göra det. Överlag funkar det hela väldigt bra och jag får inte höra om hennes föreställningar om saker hon egentligen bara hört en sida av… om ens det.

Nu råkar det vara så att hon knappt träffat Vikingen och således inte borde ha någon speciellt välgrundad uppfattning om honom, även om jag inte alls lurar mig själv om att hon faktiskt har en uppfattning och åsikt om honom redan. Klart hon har. Hon har alltid varit oerhört snabb på att (be)döma människor. Jag har dock inte någon tät kontakt med henne själv och därför blir det per automatik att Vikingen träffar henne än mer sällan än vad jag gör.

För några veckor sedan var vi i den lilla orten hon bor i. Det går naturligtvis inte att vistas där en hel helg utan att gå hem dit och hälsa på en sväng. Det säger sig självt. Alltså bestämde jag att gå dit efter att vi varit på en promenad och Vikingen valde i sin tur att göra mig sällskap. Verkligen jättesnällt av honom! Redan utanför dörren möttes vi av något som avslöjade situationen där hemma. Två barnvagnar flankerade dörren. De enda som skulle ha med sig barnvagnar till min mamma är morsans mans dotter och henes man. Yay! Eller inte. Jag kastade ett öga på Vikingen och såg solen skimra på hans gyllenbruna och fräkninga rygg. Tatueringarna täcker så gott som hela ryggen nu, något som syntes väldigt bra när han hade linnet nerkört och hängandes från bakfickan på shortsen. Precis rätt!

Jag har aldrig hört min mamma så glad över att se mig. Inte heller har hon någonsin visat sådan besvikelse när jag genast förklarade att vi inte skulle bli kvar länge. Hon till och med bad mig stanna i några timmar åtminstone. Det var alltså en sådan dag…

Dottern, styvsystern jag fick i vuxen ålder, är trevlig som fasen och faktiskt ganska rolig att prata med. Barnen är som barn är mest. Mannen däremot… Jag har nog aldrig mött en sådan pompös, överlägsen messerschmitt  som han innan hon gjorde misstaget av att gå och tro att det där var det bästa hon kunde få. Herregud, vilken stropp han är! Jag minns att jag en gång i deras förhållandes begynnelse bad henne springa åt andra hållet och då han blev lite stött och gick på med ett gäng ord av lite svårare art (helt uppenbart i tron av att jag inte skulle förstå dem) svarade jag honom med samma mynt, vilket är enda gången jag sett honom bli mållös. För mål i munnen, det har han minsann.

Morsan har toktröttnat på honom för länge sen och hennes man, som är den snällaste och mest generösa person som går i ett par skor, skulle med glädje pissa på honom. Redan första gången han var där (vilket råkade bli under en familjemiddag då vi alla var där) kritiserade han maten, whiskyn, läsken (fel sorts cola), ölen och det faktum att vi alla verkade så avspända trots att det var en ‘formell’ middag. Sedan gick han helt sonika upp på övervåningen och la sig för att vila efter middagen. Första gången han var där. Genom att helt enkelt meddela att det var hans intention och kan vi väcka honom om en halvimme så att han kunde dricka kaffe.  Eeeehhh…?

Allt eftersom åren gått har han försökt ställa krav på att morsan skulle baka innan de kom, att det alltid skulle finnas öl till maten, att de ska köpa en speciell sorts whisky eftersom han inte gillar rökig whisky speciellt och så vidare. Det har gått så där, kan jag säga. De ställer undan de enstaka ölen som kan finnas, whiskyn står numera i ett skåp och vid en direkt fråga påstår de att det inte finns en droppe sprit i huset, morsan bakar aldrig inför deras besök, han får koka ris själv om pastan hon lagat inte duger och de är alltid lättade när han går. Tyvärr (?) verkar dottern inte förstå hur illa omtyckt han är (avskydd känns starkt men är nog närmare sanningen) och tar därför med honom varje gång hon åker och hälsar på sin pappa. Tyvärr (?) är hon en pliktskyldig dotter som åker dit minst ett par gånger i månaden. Ni kan ju tänka er frustrationen det föder hos morsan, som verkligen, verkligen, verkligen inte klarar av Stroppen?

Nå, vi klev i alla fall in där. Jag lika prydlig och ordentlig som alltid, Vikingen bakfull deluxe, rödsprängda ögon, bar överkropp, tatueringar överallt och ett snett leende. Jag trodde att stroppen skulle ramla av stolen då han såg honom. Heregud så roligt! Ännu roligare blev det då Vikingen fick kaffe och bad om de svart. Han dricker alltid med mjölk annars. Morsan frågade om han hade baksmälla och han erkände glatt att så var fallet. Då reste sig min styvfar upp, klev resolut bort till skåpet, tog fram något ur det och smällde ner det framför Vikingen. En flygplansflaska av Johnnie Walker Red Label. Gissa om Vikingen blev tacksam! Irish funkar även utan grädde, tydligen.

Tydligen tyckte både morsan och styvfarsan att detta var fantastiskt roligt. Att de knäppt Stroppen på näsan på det viset alltså. Ställa fram whisky åt Vikingen medan de inte bara förvägrar Stroppen sådant utan även fick visa att de faktiskt väljer att inte bjuda honom istället för att huset är torrlagt, vilket de ju sagt tidigare. De beter sig som barn som fått en rolig present angående det hela.

Och Vikingen har halkat in på plus tack vare detta. Han kommer troligen inte att kunna göra något fel,oavsett vad som händer. Han, som hjälpte dem trycka till Stroppen så där, han är bra han! 😉

Annonser
kommentarer
  1. iashemlis skriver:

    hahahaha…. just det där berättade din styvpappa om på festen… haha.. när han och Jazz snackade whisky… då berättade han med bestämd stämma att ”stroppen” … han får vatten om han skulle fråga… vaddå slösa whisky på en ”sån karl”… haha*

  2. Louise skriver:

    Underbar story 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s