Förlovningen och hur den kom sig

Publicerat: 29 juni, 2013 i Uncategorized

SAM_1434

Ja, det är sant. Vikingen, mannen som sedan jag lärde känna honom ordentligt har proklamerat att han absolut inte vill trä en ring på sitt finger igen vare sig det gäller förlovning eller vigsel, har ändrat sig. Tro för all del inte att jag ligger bakom detta. Själv har jag varit förlovad en gång, när jag var ung och gjorde som alla andra – dvs förlovade mig efter ett år mest för att man skulle – och kände faktiskt inget som helst behov av att göra om det. Visst har vi pratat om det, det är svårt att låta blir när det är bröllop eller tal om bröllop till höger och vänster om oss och har varit så de senaste åren, men vi har ändå varit rörande överens om att låta bli allt sådant.

Trodde jag, ja. Ända till den kvällen i slutet av maj, den 28´e för att vara helt exakt, då Vikingen bad mig komma över på ett glas vin så där på kvällskvisten. Jag tyckte det var lite underligt med tanke på att han visste att jag skulle upp tidigt nästa dag men vem är jag att tacka nej till ett glas vin tillsammans med så trevligt sällskap? När jag placerat rumpan i soffan såg han på mig med en lite underlig min. Jag tolkade det som att han fått kåtslag eller något och förberedde mig på en trevligare stund än jag förväntat mig när jag gick över. 

Det jag inte räknat med var orden ‘Jag har något att bekänna’. Qué? Sådana ord är ofta ödesdigra och jag var inte helt säker på hur jag skulle tolka dem. Inte blev jag klokare av hans nästa ord, som var ‘Du måste förlova dig med mig!’. Say what? Vad var det för en konstig bekännelse och varför måste jag det? Ni kan ju tänka er hur förvirrad jag var vid det här laget och då hade jag ännu inte smakat på vinet. Vilken konstig kväll!

Jag valde att säga så lite som möjligt, fullt förvissad om att Vikingen skulle följa sitt vanliga mönster och berätta varenda liten detalj. Mina frågor skulle nog bli besvarade utan någon större ansträngning från min sida. Han babblade lite osammanhängande ett tag men sedan sa han exakt rätt ord. 

SAM_1421

‘Jag trodde aldrig jag skulle känna ett behov av yttre faktorer som visar att jag hör ihop med någon igen men med dig känns det viktigt och jag vill verkligen visa världen att det är vi.’ 

Vem kan säga nej till det? Speciellt när en konstig, svällande, bubblande glädje blandad med en oväntad stolthet och överväldigad känsla hotade att få mina ögon att drabbas av den där konstiga allergin som får mina ögon att svämma över? Herregud. Jag visste varken ut eller in gällande min förvirring om att vara förvissad om att inte ha behov av något sådan och ändå känna det som att jag ville skrika ut min lycka över nejden då han bad mig förlova mig med honom. 

SAM_1440

Bekännelsen då? Jo, det visade sig att han redan bett Anna, silversmeden på Vallby Museum och en gammal vän till honom, att göra ringarna. Hans tanke hade varit att överraska mig med dem ikväll, inför allihopa. Tanken var oerhört fin, även om jag troligen pajat mitt smink big time och han gjort det, men jag är ändå glad över att han tog sina sinnen tillfånga och kom till insikt i att jag naturligtvis vill ha något att säga till om gällande en ring jag förhoppningsvis kommer att bära hela livet.

Anna ska ha en enorm eloge. Jag är superimpad av henne. Inte nog med att hon var en sansad röst i urvalet av ringar, kom med bra förslag och hade olika vinklar än vi då vi provade oss fram. Nej, det var nog den lättaste biten. Den fantastiska människan har jobbat över de senaste dagarna för att hinna klart till festen, trots att vi sa att det inte alls var nödvändigt och att vi förstår om hon inte hinner. Det finns änglar där ute, bara så ni vet det.

SAM_1447

Hans tanke om att göra det ikväll då? Jag gillar den också. Absolut. Länge, länge, ända fram tills i morse faktiskt, tänkte jag detsamma. Men sedan hände något. Inom mig, alltså. Väldigt många av mina nära och kära kommer att vara där. De kommer dock inte att vara där samtidigt. Hur fasen timar jag det? Och vilka ska jag i så fall vänta in? Nej, det blev bara bökigt. Sedan sa Vikingen något som gjorde beslutet oerhört lätt. 

‘Vi kommer att redan att vara på Vallby Museum eftersom vi hämtar ringarna. Det är ju en oerhört viktig plats för dig. Ska vi inte byta ringar där istället?’

Förstår ni varför jag gärna bär den mannens ring?

Annonser
kommentarer
  1. Purple skriver:

    Stort stort grattis till er båda!❤ och otroligt fina ringar!

  2. Harry Ojala skriver:

    Underbart !!!!!!!!!!!!!!

  3. Lill-it skriver:

    Wow.. finner inte ord..
    Blev visst lite allergisk jag också. *torkar diskret en liten tår*

    Grattis till fästfolket får man säga då. 🙂
    Ett stort sådant. Får säga att ni båda verkar ha dragit högsta vinsten.

    Jättekram
    Lill

    • ~Sol~ skriver:

      Det är en väldigt trevlig form av allergi, även om den ibland förstör sminket. 😀
      Tack snälla, fina Lill. Jag kan bara tala för mig själv och jag har utan tvekan dragit toppvinsten. 😀
      Kram ❤

  4. Anna skriver:

    Mm, den där allergin är visst smittsam. Sitter o gråter en skvätt här nu efter att ha läst Vikingens ord och sett bilderna. Helt underbart. Är bara så ledsen att jag inte kan få gratulera er personligen. Men vi tar det nästa gång.
    Puss o kram till er båda. Så oerhört glad för er skull.
    Men i all ärlighet, hade väntat mig detta ett tag nu;)
    ♥♥♥

    • ~Sol~ skriver:

      Jag är också ledsen över att du inte kunde vara med. 😦
      Men det blir fler tillfällen att kramas på, vännen.

      Hur hade du kunnat vänta dig något vi inte själva visste om att vi ville? *haha*
      Kram ❤

  5. Anna skriver:

    P.S Väldigt vackra ringar!

  6. Mia skriver:

    Men vad roligt =) Vilken klok och fin man du hittat där =)
    Stort stort grattis till er =)

  7. Yvonne skriver:

    Så härligt! Grattis. Ringarna är verkligen tjusiga och speciella. Helt rätt för er. ❤

    • ~Sol~ skriver:

      Tack! Ja, de känns väldigt mycket som ‘vi’. Jag är så glad över att han föreslog att Anna skulle göra dem åt oss. ❤

  8. ia´s hemlis skriver:

    Ja den mannen förstår dig precis på rätt sätt, när han valde att blanda in dig i det hela och inte chockera dig totalt… haha…. Ni är underbara ihop. Love is in the air… VERKLIGEN… O ringarna var supercoola.

    • ~Sol~ skriver:

      Jag älskar verkligen ringarna! Ja, honom också förstås, annars hade jag inte sagt ja. 😉

      Det blev en härlig kväll. TACK för att ni kom och förgyllde den. ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s