Grannsämja

Publicerat: 26 maj, 2013 i Uncategorized

Meet-Neighbors.jpg

Idag gick jag och la mig när folk i vanliga fall kliver upp. Tyvärr blev min sömn inte lika obruten och skön som jag tänkt mig eftersom jag ju försökte sova när andra var vakna. Inte ens mina öronproppar, som jag så förutseende försett mina öron med, hjälpte. Jag väcktes om och om igen av människor som vistades på – och omkring – innergården. Det är ett lite intressant fenomen med tanke på att det är som i en gryta här, med hus på tre sidor och ett plank mot E18 mot den fjärde. En gryta med en ganska smal ingång mellan två av husen. Ändå var det människor omkring innergården som väckte mig.

Nu har jag visat prov på god grannsämja. Med det menar jag att jag inte gick ut på balkongen och skrek en massa okvädinsord kors och tvärs som en galning mot grannarna, som så många gånger tidigare valde att kommunicera med sina barn genom att skrika från balkongen på tredje våningen ner till lekparken som ligger precis utanför mitt sovrumsfönster. Just det där med att vi bor granne med E18 gör att detta blir en svår uppgift. Utanför susar det som fasen så man hör inte vad som ropas fram och tillbaka ordentligt. Det gör däremot jag. Med stängt fönster, öronproppar och begynnande irritation över att det ändå lät som om de stod i mitt sovrum och skrek hörde vartenda ord. Tre eller fyra gånger eftersom de själva inte hörde varandra och därför skrek Va? efter varje mening.

Istället för att agera instinktivt (tänk er en blandning av en hysterisk Lucille Ball, en experimenterande Uncle Fester och en försåtlig Patrick Bateman) tog jag det lugnt, såg till att få upp blodsockret genom att dricka ett glas juice, tog en dusch för att inte bli utdömd som en hysterika och gick sedan lugnt och sansat och pratade med grannkarln, som äntligen bestämt sig för att gå ner till sina barn på baksidan istället för att skrika till dem uppifrån balkongen. Med vänlig (ok, kanske så där överdrivet sockersött vänlig) röst förklarade jag pedagogiskt vart mitt sovrumsfönster ligger i förhållande till deras balkong och lekparken. När han såg frågande ut förklarade jag vidare att detta ju är ett hyreshus i vilket det bor en mängd människor som lever olika liv och att det för mig inkluderar nattarbete. 

Jag hade väl egentligen inte behövt säga mer, jag såg ju att det gick upp ett ljus för honom, men kunde ändå inte låta bli att med lika vänlig röst som tidigare beskriva hur det känns då man har ett fönster precis vid lekparken och i hörnet (vilket gör att ljudet både studsar och ekar lite) någon står på tredje våningen i samma hörn av grytan och ropar ner till sina barn tre våningar ner. Han såg lite besvärad ut men lovade att tänka på det i framtiden. Det kändes bra. Visserligen hade jag väl inte haft något emot att steka honom på spett över en öppen eld, men vad fan? Jag ska ju bo här ett tag till och orkar inte med någon grannfejd. Och när jag ändå var på honom passade jag på att tala om för honom att det är ok med en vagn i trapphuset men att två håller på att driva mig till vansinne. Det problemet känns numera också löst. Ni ser vad man kan skapa genom att vara (låta) trevlig. 😀

Annonser
kommentarer
  1. Just Sayin' skriver:

    På dom jäklarna bara!! Får jag hyra in dig som Pitbull här också. Grannhundar är värre än man kan tro ;).

  2. Yvonne skriver:

    Höga vuxenpoäng på det där agerandet 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s