Fotbollspremiär

Publicerat: 15 april, 2013 i Uncategorized

vsk-fotboll

Jag brukar inte åka på fotbollen. Mest för att jag egentligen inte är speciellt intresserad men även för att jag känner att jag inte har där att göra. Jag kan inte reglerna speciellt bra och jag har ingen aning om vilka spelarna är etc. Det må vara unga, hungriga killar som vildsint jagar den där bollen men det krävs ändå lite för mycket ansträngning från min sida för att det ska kännas som något jag vill gå på ofta. Premiärerna är dock lite annorlunda, både borta och hemma.

Igår anordnades det en pubresa till bortapremiären i Nyköping. Jag bokade mig till och med före Vikingen. Det ni! I och för sig fick jag ändå ifall jag blivit medtvingad (ni ser så ofta jag går på fotboll 😉 ), men så var alltså icke fallet. Jag åkte av egen fri vilja och hade en fantastiskt trevlig dag. Efter gårdagen kanske det blir så att jag går på fotboll fler gånger men det beror i så fall främst på en sak. Jag återkommer till den senare.

Ditresan påbörjades redan kl 11 och som ni kan tänka er så var det ganska lugnt då. En eller annan enstaka hade väl ett pågående rus sedan kvällen innan (ingen Viking nämnd eller glömd 😉 ) men i övrigt var det sobert. Det hindrade inte att luften ändå var laddad till tusen och att det hördes ett unisont ‘ptschhh’ så snart bussen börjat rulla. Tror den första ölburken hamnade i skräppåsen innan vi kommit utanför cityringen. Precis som det ska vara på en bortapremiär, eller vad säger ni?

Jag stannade kvar i bussen under den sedvanliga kisspausen. Inte för att det spelade någon roll. Jag hade tvingats blunda eller ha ögonbindel för att inte skymta något heligt medan de halade fram dem på löpande band och runt om bägge bussarna. Tur att jag inte är pryd. Synd att det inte är så mycket att se i det tillståndet. Efter pausen var humöret om möjligt än mer på topp. Kisspaus innebär halvvägs eller längre och tanken på puben och medföljande drick- och ätbart hägrade.

O´Learys i Nyköping gjorde en jätteblunder då de nobbade vår bokning. Jag vet inte anledningen till nobben, men nu gick istället all vinst till McEwans på en tvärgata strax bredvid, som för övrigt var mysigt inrett och kändes trevligt. Folk åt, drack och hade förbannat trevligt. Ägaren var lyrisk. Han tog kort och filmade när närmare 100 VSK´are körde sina ramsor och sjöng för hjärtats lust. För så är det. Hjärtat finns med. Helt, oförminskat och äkta. Killarna och de enstaka tjejerna var nästan tårögda av glädje över att det äntligen var premiärdags och gav allt och lite till. Ägaren till McEwans strålade medan kassaapparaterna plingade i den varma och gemytliga stämningen. Han lär skratta gott åt O´Learys miss. 

Det första jag tänker säga om arenan är; Vad fan?!? Man har inte gula rugby-/amerikansk fotbollslinjer på en fotbollsplan! Det är jäkligt störande. Hjärnan blandar ihop linjerna och det blir skitsvårt att se vad som är vad. I alla fall för mig som är lekman. Jag hörde dock flera andra som tyckte som jag så det är nog inte bara att jag är nollad och behöver all tydlighet jag kan få för att följa med i spelet. I övrigt skulle det kännas som helgerån att inte nämna det jag redan i andra stycket, nämligen bortapublikens engagemang och stöd till spelarna. Jag rycktes tillbaka till något helt annat, något jag trodde gått förlorat, något jag saknat. Gemenskapen, stämningen, den kollektiva sången och att så gott som alla tog i från tårna i ramsor och sånger. Det som kännetecknade bandyns utearena återuppstod på Nyköpings b-plans bortaläktare. Gåshuden var ett faktum. 

Just den där stämningen och den enorma välviljan klacken uppvisade gentemot spelarna och varandra gjorde att det hela kändes som väl spenderade pengar trots att jag egentligen inte är någon fotbollsfantast. Killarna – och någon enstaka tjej – var där för att se fotboll. Puben var ett plus som icke går att förakta, det är sant, men fotbollen är och var ändå huvudsaken. I andra halvlek gick jag och ställde mig på kortsidan för att kunna se både matchen och klacken. Det var ett litet staket mellan hemma- och bortapubliken men även utan det hade det varit uppenbart vart de bägge klackarna möttes. På ena sidan satt publiken tyst och såg (buttert?) på matchen medan det på andra fanns liv och rörelse i form av hopp, sång, något som ibland såg ut som dans och livsglädje. Ok att inte alla var helt stadiga på fötterna, men de var glada och delade med sig av detta. Då behöver inte fötterna vara helt platta och stadiga. 

Hur matchen var? Jo, VSK valde av någon konstig anledning att spela 75% av första halvlek på egen planhalva. Jag förstår det inte och anser att någon bör förklara för dem att det är lättare att göra mål på motståndarna om man spelar i närheten av dessas målburar. Det är kanske exakt var tränaren gjorde i halvlek eftersom de spelade betydligt bättre i andra och låg på Bissarna ordentligt då. De smällde in 1-1 på en straff och höll sedan den siffran matchen ut. Om laget lyckas behålla spelet de hade i andra så kommer de att spela rolig fotboll. Det är alltså bara att hålla tummarna.

Resultatet av matchen blev hur som helst godkänt och hemresan gick i god anda. Lite mer dämpat än under ditresan, men det var att vänta när alkoholen flödat i sex eller sju timmar redan. Det gick förresten över vid kisspausen, då den friska luften orsakade ett överslag och tillgången till hård, grynig snö erbjöd tillfälle att ha snöbollskrig. Eftersom jag återigen satt kvar i bussen hade jag god sikt över den uppsluppna leken och var nog en av de få som insåg hur illa det kunde ha gått när en kvarglömd grill åkte samma väg snöbollarna tog. Då tog chaufförerna tag i det hela och ryade till om att alla skulle kliva upp i bussarna igen. Lika bra det, innan det gick illa. Alla var dock precis lika glada (utom möjligen chauffören som nog börjat tröttna lite på de högljudda vrålen som ibland ekade genom bussen) och när vi väl klivit av bussen vid Stora Torget var det en hel del av oss som tog de korta stegen in på Bishop´s. 

Dagens känsla blev helt klart optimism. Det kändes som att klacken hyser tro på att det kan bli något bra av den här säsongen. Det kändes även som att de olika åldersgrupperna synkat ihop sig bra. Både de äldre och yngre var lagom sansade och vettiga i sin framtoning. Det finns något att bygga på, både på plan och på läktarna. Det är ett bra utgångsläge. Hoppas känslan blir kvar säsongen igenom. Om sedan jag själv är där och känner av den eller inte är en annan fråga. Vi får se. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s