Morbida landmärken

Publicerat: 2 april, 2013 i Uncategorized

Green Boots

Då jag är en ivrig läsare av fantasy stöter jag ofta på lite udda namn på områden, berg, landmärken och platser. Författare är ett fantasirikt folkslag. Det är helvetsgap, bottenlösa raviner och allt möjligt annat ni kan tänka er. Ändå är de inte i närheten så fantasirika och morbida som vi människor är. Verkligheten överträffar i detta fallet fantasin. 

Det jag främst tänker på är de särartade landmärkena som visar vägen upp till Mount Everest högsta topp. De som utgörs av levande material, fruset i tiden. Människor som drabbats av kyla och syrebrist och därför blivit kvar där uppe medan andra klättrat vidare neråt. Kroppar som av olika anledningar inte kunnat tas ner. Enligt uträkningar jag läst om har en av fyra som försökt forcera berget avlidit under resans gång. 

Green Boots är en av dessa landmärken. Mannen med de gröna klättrarstövlarna markerar en grotta alla klättrare måste passera på vägen till toppen. Man är inte säker men tror att det är Tsewang Paljor som ligger där och visar vägen. Han gick i så fall bort 1996 och har således visat vägen förbi grottan i 17 år nu. Tyvärr hjälper det inte alltid, något den brittiska klättraren David Sharp upptäckte en ödesdiger dag 2006. Han håller numera Green Boots sällskap. 

Lite högre upp återfinns kroppen av Francys Arsentiev, som 1998 var den första amerikanska kvinnan att nå toppen utan hjälp av syrgas. Det räknas dock inte som någon lyckad bedrift då hon tyvärr inte lyckades ta sig ner för berget igen. Både hon och hennes man mötte sitt öde där uppe. Hans kropp återfanns nedanför ett stup medan hennes numera används som landmärke av andra som strävar efter att nå den svårforcerade och åtråvärda toppen. 

Även George Mallory återfanns där uppe. Han försvann på berget så länge sedan som 1924 men återfanns inte förrän 1999. Hans kropp var skrämmande välbevarad, om än djupt solbränd och sliten av väder och vind. Rapporter om att hans kropp låg på en hylla nedanför huvudstråket kom redan årtionden innan man lyckades bärga hans kropp och ta ner honom från det fascinerande berget som tagit hans liv. 

Mount Everest anses vara heligt av invånarna i Nepal. De oroar sig över att berget ska bli en kyrkogård och har därför utfärdat en lag som säger att alla kroppar som kan tas ner ska tas ner. Att många klättrares familjen bett att deras kära ska få vila där de fallit eller suttit sig spelar ingen roll. Det heliga berget är ingen begravningsplats och de enda som numera är kvar på berget är de som antingen gått av daga är de som antingen fallit så att det är omöjligt att hämta dem eller det just nu inte finns någon metod att ta ner dem utan risk för räddningsklättrarna. Verkligheten kommer i detta fallet troligen alltid att överträffa fantasin men människorna som sitter där och visar vägen kommer att bytas ut allt eftersom. Vi är ett galet släkte. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s