En ledig måndag

Nu har jag spenderat min lediga dag/kväll med en kollega. Konstigt nog (eller inte, vi är rätt bra på att snacka om allt och inget bägge två) har vi knappt pratat jobb alls. Vi har istället avhandlat allt och inget i livet samtidigt som vi druckit vin, baileys hasselnöt, dooleys, bacardi grand melondrinkar, mer vin, mer baileys och ätit en hel massa ost och kex till. 

Det är så himla skänt när man har människor man verkligen kan slappna av och bara vara med i sin omgivning. Att ta det som det kommer, skratta åt det tokroliga utan att det ska funderas på hur vida det är politiskt korrekt eller inte innan man släpper loss gapflabbet och att känna sig som hemma med trots att det egentligen är första gången vi umgås på tu man hand på fritiden. Det är en bra plats att vara på. 

Killarna, dvs Mini-Belse, Baggen och Vaddå, satt i köket och belamrade mitt köksbord med varsin laptop medan vi fick vardagsrummet för oss själva. Mini och Vaddå har spelat mot varandra och Baggen har varit uppslukad av sitt eget spel. De tvingades till sin stora förtret fixa egen pasta till köttfärssåsen jag gjort i ordning åt dem. Stackars satar.  

Eftersom vi började tidigt på dagen och skrattat oss igenom dagen kändes det helt ok att det tog slut redan kl 21. Kalla mig gammal och trött om ni vill, jag skakar av mig det som en gås, men jag känner ändå att det är ganska skönt att komma i säng i hyfsad tid. Jag har sovmorgon i morgon också, har inte tvättid förrän vid tio. Ska bli skönt att sova ut ordentligt.

Mini-Belse tog precis med sin dator ut till soffan där jag sitter för att dela med sig av Jeff Dunhams nya alster. Först en bra förmiddag och tidig eftermiddag då jag fick lite ordning här hemma, sedan ett gäng riktigt bra timmar tillsammans med kollegan och nu en hel del skratt tillsammans med Mini. Yay! Fram för fler sådana här dagar!